Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Det är roligt, när bekanta träffas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hm!
— Anna är helt visst en mycket god och snäll flicka.
’ Ja det är hon visst det och dessutom har hon den vackraste
karaktär, som man gema kan träffa på. Hon vinner, hvarje gång
man lär sig att blicka djupare in i hennes rika själ.
— Ar hon lika vacker nu som förr?
Ja, vet grosshandlaren, Anna är en flicka, hvilken icke tycks
kunna bli gammal.
— Det är lyckligt det.
— Hon är sannerligen vackrare nu än någonsin.
— Men hur är detta möjligt! Hon var ju rent af bländande
förut.
— Det var hon; men hon är det ännu mera nu.
— Lilla »Rosen på Klastorp»?
Förut var hon en ros i knoppning skön genom fagra löften
om ännu mera skönhet. — Så kom frostnätterna och det var nog
nära, att de blekt de späda kronbladen. Men ni kom som en räddande
engel, herr grosshandlare och tog upp den tjusande rosenknoppen. —
Ni satte den så att säga i orangeri och nu är knoppen utsprucken.
Nu är det den yppiga blomman, hvilken 1er emot menniskoögat lik-
som en stjerna på en vårhimmel.
— Min hustru blir riktigt poetisk, inföll herr Hagberg.
— Ja, ja! svarade grosshandlaren för ovanligheten helt kort och
monotont.
— Jag håller så innerligt af Anna, fortfor fru Hagberg.
— Hvem kan göra annat, svaradei grosshandlaren.
Ja, hon är verkligen en idealmenniska, sade herr Hagberg.
Gräsliga pröfniugar har hon emellertid fått genomgå, stackars
liten.
— Ja, men dessa pröfningar ha också renat henne.
— I elden pröfvas guldet, sade herr Hagberg.
— N,å hörs ingen af, som vill fånga den lilla rosen?
— Nej, herr grosshandlare, svarade fru Hagberg, hvilken i det-
samma erinrade sig, att hon trott, att grosshandlaren ämnade fria
till Anna.
— Hon låter npg i alla fall inte fånga sig, käre bror, inföll herr
Hagberg.
— Nej, nej! Det är nog troligt det.
— Hon är för trofast sin ungdomskärlek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
