- Project Runeberg -  Rosen på Klastorp eller den förälskade torparflickan / Senare delen /
462

(1898) [MARC] [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. »Notabla resande» eller grosshandlarens och inspektorens vadhållning - XX. Fröken Pamela Tornspets på sitt yttersta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Tack så hjertligt.
I detsamma brusade tåget in på stationen. Herr Hagberg med
familj fick plats i en andra klassens kupé, dörren slogs igen, Stations-
inspektoren gaf signal, tåget svarade och minuten derefter var gross-
handlaren lemnad ensam.
Han gick till sitt hem, som han nu fann ödsligt och tomt. Han
trifdes ej rätt der de första dagarne och mer än en gång hviskade
han till sig sjelf:
— Herre Gud, hvad de der personerna är.o lyckliga. — Men jag
förblir en enstöring, en pajas. Ville blott Anna, skulle jag kunna
bli lika lycklig, som Hagberg och hon lika bra gift som fru Gunilla.
KAP. XX.
Fröken Pamela Tornspets pi sitt yttersta.
En vecka efter sedan herrskapet Hagberg var hemkommet från
sin i allt lyckade resa — det var just söndagen efter vistelsen i
Norrköping — satt Anna och läste ur Axel för fröken Tornspets. —
Flera gånger hade nu den snälla flickan läst igenom dikten för sin
husmor, ja, hon kunde den nu nästan utantill och mången gång
önskade hon nog, att fröken Pamela måtte förständiga henne att läsa
något annat. — Men det var högst sällan, så skedde. Axel var
fröken Pamelas glädje och näst psalmboken och den heliga skrift
fiskade hon denna dikt.
Det var i slutet af dikten, Anna denna gång var:
»Ack, det var hon! Med kufvad smärta
Hon hviskar med en röst så matt:
God afton Axel nej, god natt,
Ty döden sitter vid mitt hjerta.
Spörj icke, hvad som hit mig fört,
Min kärlek blott har mig förfört.»
— Nog är det härligt, Anna, sade fröken Tornspets.
— Ja, nådig fröken, det är det visst. Hon närde en kärlek,
som måste störta alla hinder, hvilka uppställdes i hennes väg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:54:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klastorp/2/0466.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free