Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. Fröken Pamela Tornspets på sitt yttersta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
463
Ja, du hai rätt! Se det är kärlek det. — Men fortsätt, mitt
barn I
Anna läste vidare;
Ack när den länga natten skymmer
Och menskan står vid grafvens dörr,
Hur annorlunda då än förr
Syns lifvet och dess små bekymmer,
, Och blott en kärlek skön som vår
Tas med, när man mot himlen går.
— Anna!
— Nådig fröken!
Jag vet inte, hvad det kommer sig; men det förefaller mig,
som om dessa skaldens ord stodo klarare och tydligare till sin ande-
mening för mig nu än törr. — Vet du, hvaraf det kommer sig
flicka?
— Nej, nådig fröken.
Det skall jag säga dig. Äfven jag står nu vid grafvens dörr!
Nej, nadig iröken, nadig fiöken! utropade Anna och ksstade
boken från sig samt reste sig upp och sprang fram till fröken Pamela,
framför hvilken hon kastade sig pa knä och omslöt med sina armar
gummans midja. Och seende med sina sköna englaögon upp i sin
husmors skrynkliga ansikte sade hon;
— Hvarifrån får nådig fröken, dessa dystra och förkrossande
tankar?
Kära mitt barn, svarade fröken Pamela väuligt; menniskan
skall en gång dö. Jag är gammal vorden, mitt barn och himlens
nåd har varit stor mot mig, då jag tillåtits lefva så länge.
— Ack nådig frökenI Nådig fröken är ju glad och––––––
hvartör oroa sig — — —
— Oroa mig? — Nej, min snälla flicka, det gör jag inte.–––
Hvarför skulle jag oroa mig. — Jag känner en stilla frid i mitt
hjerta, mitt samvete är lugnt och jag vill med glad förtröstan vänta
budskapet derofvaofrån.
Anna gömde sitt ansikte i gummans knä.
Men jag finner nu, fortsatte fröken Pamela, lifvets sorger
och bekymmer små. Förr ha de synts mig stora. Ja, ja, jag står
vid porten till evigheten, mitt barn — gråt ej —- hvar finns en lycka-
större än den i vår himmelske faders salar. — Sörj ej min snälla
flicka! Dn har förljufvat min sista ålderdom, var glad mitt barn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
