Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. Fröken Pamela Tornspets på sitt yttersta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
482
_ Jag förstår inte, att jag är så torr i halsen, sade fröken
Tornspets. Det måtte vara mycket varmt härinne.
_ det är det inte, åtminstone inte varmare än vanligt,
svarade Anna. , ,
_ Då känner jag mig så het, derför att jag ligger nedbadda^
sade fröken Pamela. I morgon skall jag gå upp och kläda mig. —
Läs litet mera så är du snäll.
Anna villfor naturligtvis hennes önskan och läste fortsättningen
af dikten, hvilken nu nalkades sitt slut:
»Här låg en yngling nyss och blödde,
Hans graf med rosor jag beströdde;
Ty han var lik, jag vet väl hvem:
Till våren för jag henne hem.
_ Arme man, suckade fröken Tornspets. . Han hade förlorat
sitt förstånd. Bättre är att dö. Läs pål
De säga mig, att jorden söfver
Min brud och gräset växer öfver
Det trogna bröst, det är ej sant:
Hon satt i natt på klippans brant.
_ Ja, ja, han är ej död, han lefver; jag vet, att han lefver,’
mumlade fröken Tornspets.
Anna såg pä henne förundrad, men hon ville icke fråga något
utan fortsatte att läsa:
- Blek var hon, som man döden målar,
Det kommer sig af månens strålar
Och kall om läppar och om kind,
Det kommer sig af nordanvind.
Åter höll Anna upp med läsningen och såg på fröken Pamela,
hvilken vände sig oroligt i sängen. Men då hon åter syntes bli lugn,
fortfor Anna.
Jag bad den älskade att stanna,
Hon strök med fingret på min panna,
Det var så tomt, så mörkt i den:
Då blef det åter ljust igen.
Det var ett underligt rosslande som hördes ur fröken Pamelas
bröst, att Anna förskräckt tystnade och vände sig till sin gamla hus-
mor sägande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
