Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. Fröken Pamela Tornspets på sitt yttersta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Fröken är visst sjuk?
Jag? Nej mitt snälla barn, svarade gumman vänligt
— Fryser nådig fröken?
— Nej.
— Kanske det ändå är bäst att stänga fönstret.
— Nej, nej, Anna. Jag känner, hur den friska, ljumma luften
«valvar in ofver mig, jag hör foglarne qvittra och ljudet utifrån den
slumrande, rörliga verlden når mina öron. Nej, låt fönstret stå öppet
mm snalla flicka jag riktigt njuter deraf.
, ~ Men kanske Ja8 dock ska» lägga en lätt sjal öfver nådig
trokens armar och axlar? 6
Nej, nej, jag är så varm.
Som nadig fröken önskar.
Har du något vin och vatten qvar i glaset?
Ja.,
~ ™Ig det ~ Tack! — Ah, det var skönt och läskande.
nefaller nadig iröken, att jag läser vidare?
Ja, gör det min snälla flicka.
Anna fortsatte då:
> Och fjerran utur öster klarna
De dagar, ack, de hädanfarna,
De sköna dar, de himmelsblå:
Hur sail var stackars Axel då!
. ~ Mm Gnd’ nadi§ fröken gråter, utropade Anna och lade ifrån
sig boken.
— Ja, ja, se inte på mig mitt barn; jag är gammal och svag
och har ej mera den motståndskraft, som jag fordom haft.
Nadig fröken bär på en sorg?
— Ja Anna, en djup sorg.
— Stackars fröken!
Gumman suckade.
— Ar Johanna inne, frågade hon efter ett ögonblick.
— Ja, hon är i köket.
— Stäng dörren mitt barn.
Anna fullgjorde befallningen och när hon åter satte sig vid fröken
ramelas säng, sade den gamla:
- Min goda Anna, du har varit min trognaste vän på mina äldre
dagar och min dotterliga vårdarinna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
