Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. Fröken Pamela Tornspets på sitt yttersta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
489
Hon bief visserligen orolig deröfver, men hon intalade sig kort
derpa, att dessa flammor hade intet att betyda, alldenstnnd de tro-
ligtvis härledde sig från ett återsken från den röda bården på gardinen,
pä hvilken solon nu sken så vackert.
Och lugnad derigenom tänkte hon inte vidare derpå utan fort-
satte läsningen:
Nu ligger det och fryser i
Förvissnad barm — det är förbi!
Fröken Pamela suckade. Anna fortfor:
I stjernor, som på himlen brinner,
Jag ber er, slocknen och försviunen!
Jag vet en morgonstjerna god,
Ner gick hon i ett haf af blod,
Det luktar blod ännu på stranden
Och blodig är jag sjelf på handen. —
Hur är det, nådig fröken, frågade Anna, när gumman oroligt
vände på sig af och an.
— Tack, tack mitt barn, det är bra, sade hon med matt stämma
jag låg litet illa blott.
— Kanske vi skola bädda om?
— Nej, tack, nu är det bättre.
— Befaller nådig fröken, att jag läser mera?
— Ja, svarade gumman matt.
Anna läste då:
Så klagar han på Sotaskär.
När dagen tändes, är han der;
När natten sänks, går han ej åter
Han sitter ständigt der och gråter.
Så har jag ätveu gråtit öfver min Axel, sade gumman, gråtit
i enrum, älskat den döde. — O, det är ljuft, ljuft att älska.
Anna satt tyst några minuter och fortsatte derpå med läsningen :
En morgon satt han död vid sjön,
Med händren knäppta hop till bön
Och tårar på den bleka kinden,
Halfstelnade i morgonvinden;
Och emot grafven, der hon låg,
Ännu det brustna ögat såg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
