- Project Runeberg -  Rosen på Klastorp eller den förälskade torparflickan / Senare delen /
491

(1898) [MARC] [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. Fröken Pamela Tornspets på sitt yttersta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

491
— Herre Gud, att nådig fröken skulle bli sjuk’. — Jo jo, både
fröken Anna och jag drömde om mat.
Nu korn Anna i hog sina drömmar, hvilka hon nästan förgätit,
fröken Panrelas hosta tilltog allt mer och mer och den ena blod-
letvern etter den andra hostade hon upp.
Anna och Johanna intogos af den största förskräckelse,
— Om doktorn ändock komme, sade Anna.
Han lofvade att komma genast, svarade Johanna.
— Milde Gud, hvad skola vi taga oss till.
— Stackars nådig fröken.
— Tag fram några rena handdukar.
— Ja, fröken.
— Nu ringer det.
— Det är nog doktorn.
Johanna skyndade ut i tamburen för att öppna.
Det var doktorn, som kom.
Han gick in till dsn sjuka.
— Blodhosta, sade han.
- Det började så hastigt, sade Anna upplysande.
— Det måste vara is, ordinerade doktorn.
Johanna fick springa till apoteket Hvita Björn och köpa is och
isblåsa, hvilken lades i nacken på fröken Pamela.
— Ar det farligt, frågade Anna.
Det är ej lätt att säga det genast, svarade doktorn men det
var i alla fall skönt, att de der blodlefrarne komrao upp.
— Hvad kan det vara?
— Det är stark förkylning.
Hostan hade nu slutat och fröken Pamela låg der nu så godt
som medvetslös af ansträngningen.
— Jag förstår ej, hur fröken kunnat förkyla sig.
— Har hon ej .varit utsatt för drag? ’
— Nej visst inte, vi äro så försiktiga här inne.
— Måhända har hon förkylt sig ute.
— I söndags voro vi ute och åkte samt sutto en stund vid
Stallmästargården.
— Då förkylde hon sig nog.
— När jag tänker på saken, kommer jag ihåg, att jag tyckte,
att fröken var så kall oin händerna, när vi lemnade Stallmästar-
gårdeu.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:54:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klastorp/2/0495.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free