- Project Runeberg -  Rosen på Klastorp eller den förälskade torparflickan / Senare delen /
492

(1898) [MARC] [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. Fröken Pamela Tornspets på sitt yttersta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

492
— Se der ha vi det.
— Och sedan har hon legat nästan hela tideD.
— Nå då äro vi ju på det klara med det.
— Måtte det inte bli farligt.
— Jag kan säga hvarken ja eller nej dertill, De gamla äro så
oberäkneliga i anseende till sin motståndskraft.
— Ar doktorn snäll och kommer åter?
— Ja jag kommer igen en gång till i dag och är det något, så
skicka genast efter mig, äfven om det är midt i natten.
— Tack snälle doktorn.
Han aiek.
Det blef nu dystert för Anna.
Fröken Pamela vaknade ej riktigt till sans på hela dagen och
under den följande natten turade Anna och Johanna om att vaka
öfver henne.
Dagen derpå var den sjuka något bättre och när doktorn kom,
gjorde han sina ordinationer och tröstade Anna.
Fram emot middagstiden af denna dag började fröken Pamela
"att tala.
— Är du der Anna, hviskade hon.
— Ja, nådig fröken, ack så roligt att höra nådig fröken tala nn
igen, svarade Anna och skyndade fram till sängen.
— Jag måtte varit mycket sjuk?
-i- Ack ja, nådig fröken gjorde mig «å förskräckt, Gud ske lofT
att det är bättre.
— Hvem vet, hur länge det blir kära barn.
— Vi skola hoppas, att nådig fröken blir riktigt frisk.
— Vid min ålder, kära barn, tål man inte lätt dylika kriser,
— Nådig fröken bör nog inte tala så mycket nu på en gång.
— Nej du har rätt Anna, det bör jag inte.
Hon tystnade och Anna satt och stickade invid hennes säng,
samt antog, att hon somnat in; ty hon låg så still.
Men efter en kort stund sade fröken Pamela åter:
— Annal
— Hvad befaller nådig fröken, frågade Anna och lade från sig
sin stickstrumpa.
— Har du »Axel» der?
— Befaller nådig fröken, att jag läser?
— Ja, om du vill.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:54:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klastorp/2/0496.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free