Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI. Karl Andersson återkommen till Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
512
då fiskmåsarne deromkring och han tog dem med handen under snön
samt skyddade sig med dem mot hungern.
— Men allt det der låter ju som en saga.
— Kära Anna. Verkligheten har ofta i sig mycket mera under-
bart än de diktade sagorna.
— Ja, ja, sade Anna och dervid kunde hon inte underlåta att
tänka på sig sjelf. Hennes eget lif var ju en hel roman, tyckte hon,
när hon blickade tillbaka på detsamma. Och det var ju föröfrigt
inte alls omöjligt, att hon ännu kunde ha många vexlande öden att
genomgå.
— Alltså, fortfor Karl Andersson blef han på detta sätt skyd-
dad mot hungern och tillräckligt med vatten erhöll han genom snön.
Deremot plågades han mycket af kölden, alldenstund han ej egde nå-
got, hvarmed han kunde göra upp eld.
— Hur länge vistades han der, Karl?
— Jo, efter allt atOdöma uppehöll han sig i denna sorgliga och
öfvergifna belägenhet i icke mindre än elfva månader.
— Milde Herre Gud, hvilken tid!
— Ja, Anna, man ryser, när man tänker derpå.
— Elfva långa månaderl
— Ja!
— Alldeles ensam!
— Ja!
— Och utan hopp om räddning!
— Ja!
— Arma menniska!
— Hvarje dag ökade hans lidande.
— Det går ikring i hufvudet på mig, när jag blott tänker på
en sådan olycka.
Han trodde med säkerhet att han skulle få sluta sina dagar en-
sam och öfvergifven därute på klipporna, då förde försynen till honom
den emigrantångare, ä hvilken jag var ombord och hvilken räddade
honom från hans rysliga elände.
— Men hur kunde ångaren komma dit. Jag vet naturligtvis
inte, hur de der bätarne gå och inte heller känner jag numera kartan
så väl, som jag gjorde det, när jag gick qvar i folkhögskolan. Men
jag tycker, det är mycket underligt att han inte blifvit räddad förr,
när emigrantångarne hade sin väg förbi klippan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
