- Project Runeberg -  Rosen på Klastorp eller den förälskade torparflickan / Senare delen /
525

(1898) [MARC] [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII. Invigningsfesten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

525
— De äro nymålade hvarje år och fiût är det både utan och
innan, så det passar.
— Det gläder mig. .
Karl tystnade och hvarken mor Stina eller Anna sade något
utan väntade, att han åter skulle fråga något Det var ju sä mycket
der nerifrån Småland, som kunde intressera Karl och som mor Stina
kunde ge upplysningar ouft ,
Efter en stund började han verkligen tala igen, i det att han
frågade mor Stina.
— Vet mor, om mina föräldrars graf vårdas ordentligt?
_ Ja det gör den, det är säkert. Klockaren har tagit hand
om den, sedan Fina — — —
Hon slutade hastigt.
— Tala ut kära mor, sade Karl. Jag vet, att Fina, min syster,
som var så mycket för bjets och grannlåt, gått törlorad.
— Gud tröste oss för henne.
— Ja, hon har allt fått för grannlåt hon.
— Sä rik och så — — -
— Nå nå! Rik har hon väl aldrig varit, fastän far inte var
barskrapad, men i alla fall — — —. Vet mor, hvar hon ärP
— Nej..
— Jag skulle gerna vilja hjelpa henne på fotter och jag har
skrifvit till prosten och frågat etter henne; men han har inte kunnat
gifva mig några upplysningar om henues uppehållsort. Känner inte
kära mor alls till, hvart hon tagit vägen?
- Nej.
— Men mor vet väl något om henne?
- ■ Ja, men det är inte det bästa.
— Det kan jag förstå. Men mor kan ju tala om det ända
för mig.
— Gör det mor, när Karl ber derom, sade Anna.
— Jo, se det var på det viset, började mor Stina, att nämnde-
mans Fina allt tyckte litet om det, som lyste och blänkte, sä till
sågandes.
— Jag vet nog det, kära mor. Tyvärr tyckte hon om det all-
deles för mycket, sade Karl.
— Ja, ja, hon hade ju råd också bevars väl och en kan väl
inte säga något om, att hon ville vara för mer än andra flickor i
trakten, kan en veta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:54:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klastorp/2/0529.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free