Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII. Invigningsfesten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•i!¡! — Det hade hon ju ingen rät-tighet till, kära mor.
Kan väl så vara det. Men nog mins jag Fina, när de voro
elaka mot min Anna, alltid — ja, det vill säga just i samma vefva,
som Karl lemnadé Karlshult Och gaf sig i väg till det der landet,
der de ju skära guld med täljknifvar.
— Nej, kära mor, sade Karl Andersson skrattande, så lätt går
det nog inte att skaffa ^sig guld. Man f»r allt arbeta och fara illa,
ma mor tro. Ja, ja, d~et irán mor föröfrigt se på mig det, tilläde
han. — Men det der hör inte hit. Hvad gjorde min syster, när jag
reste, sade mor?
— Jo, hon kom till mig och sade, att det var Anna, som hade
förstört Karl och så svärtade hon min stackars flicka, att hon inte
skulle kunnat blifva mera nedsvärtad, om hon krupit genom en
skorsten.
Det var illa gjordt af henne. Jag skall försöka godtgöra,
hvad min syster brutit emot Anna och mor Stina.
— Kära Karl, inföll Anna, det är väl för länge sedan godtgjort
och mera dertill ändå.
— Nå, men hur var det med Fina, mor?
— Jo, hon tyckte om glitter och hon trifdes just inte på bond-
landet, utan hur hon hoverade sig, vred och vrängde med nämndeman,
sa fic|c hon tillstand af honom att fara in till Wexiö och bli qvar der.
— Jag vet, att hon gern a ville dit.
— Hon hade en vänninna der.
— Jag vet. Det var en flicka, som hon ville, att jag skulle
gifta mig med.
Kantänka det. — Men se i Wexiö lefde allt Fina litet för
vidlyftigt, som man säger.
— flin!
— Nog gick det an, förstås sig, så länge nämndeman lefde, för
han hade nog respekt med sig, så till sâgandç. Men när han dog —
— Blef Fina qvar i Wexiö då?.
— Ja det blef hon.
— Och mor?
— Ja, hon skulle också flytta dit, men se det blef intet af det;
ty vår Herre gaf nämndemansmor en annan bostad.
— Ja, jag fick bref till Kalifornien om mina föräldrars död och
jag mins, att de brefven kommo ganska snart efter hvarandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
