- Project Runeberg -  Rosen på Klastorp eller den förälskade torparflickan / Senare delen /
528

(1898) [MARC] [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII. Invigningsfesten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

52ö
— Stackars Fina, suckade Karl.
— Fina tyckte om de grabna kläderna och konstberidarens ståt-
liga utseende och när han l’or från Wexiö efter marknaden, så följde
hon med.
— Arma syster.
— Hvart de togo vägen, visste ingen och ingen brydde sig heller
derom; men nog talade vi mycket i hemtrakten om Fina och om det
sköflade boet i nämnctsmanshemmet. Vi tydkte alla det vara bra,
att nämndemannen sjelf och nämndemansmora voro borta, så att de
sluppo att se sin dotters förnedring; ty det voro vi vissa om, att
Fina kommit i utförsbacken, som man säger.
— Vet inte mor Stina alls, hvart Fina tog vägen?
— Jo vars. Det dröjde inte länge, förrän vi derhemma vid Säf-
sjöström fingo höra, att Fina var i Kalmar.
— Var hon ensam der, eller följde hon fortfarande konstberidaren?
— Han släppte henne inte så lätt må tro. Man sade, att det
skulle bli ett par af konstberidaren och Fina. Och i Kalmar lefde
de som riktigt herrskap, omtalade folket, som sett dem i Kalmar.
— Men der kunde de väl inte uppehålla sig länge. En konst-
beridare plägar lå flacka kring oupphörligt från den ena staden till
den andra, sä framt han inte är af alldeles prima slag och en sådan
far inte kring på marknader i småstäder.
— Jag vet inte, hur* länge de voro i Kalmar, inte heller vet jag
hvart de togo vägen derifrän; men länge räckte visst inte kärleken
melian Finå och konstberidaren.
— Jag kan tänka mig det.
— Och lika litet räckte Finas pengar.
• — Gjorde den skurken af med dem?
— Jo, det kan Karl sätta sig på.
— Men hur vet mor Stina det?
— Jo, Fina kom snart tillbaka till Wexiö; men hon var inte
så fin nu som förut.
— Arma syster.
— Hon kom trasig och;utmärglad samt bar på ryggen ett positiv.
— Hvad säger mor! utropade Kstfl.
— Hon gick nu omkring och sjöng på gårdarne till positivet
samt fick här och der an slant.
— Men det ärVju upprörande det här, som nior omtalar, utbrast
Karl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:54:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klastorp/2/0532.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free