Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII. Invigningsfesten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
527
— Ja, nämndemansmora leide öfver nämndeman blott några
månader och väl var det för he&ne. ^
— Hvarför det? Mor borde ha det godt. Far lemnade ju ett
godt bo efter sig.
— Ja, nog gick det an med det; men det var i alla fall väl, att
mora dog, så att hon slapp se sin dotters förnedring.
— Gick det så långt med Fina?
— Ja, nu vet K*arl det. -—
— Var hon länge/}var i Wexiö.
— Ja, ett år efter närandemansmoras död.
— Hade hon ingen plats?
— Jag vet inte, om hon hade det i början; men snart nog så
lefde hon ett lif, som gjorde henne till en visa i hela staden.
— Ja!
— Stackars Fina, blef hon så förvirrad af sin högfärd.
— Nå, hvart tog hon vägen?
— Jo, det blef marknad i Wexiö och det kom mycket skräp
till staden. Dit kom en konstmakare, som hade en apa, som gjorde
konster. Dit kommo positivspelare. Dit kom en karl och en qvinna,
som hade en stor tafia föreställande ett mord och de sjöngo en visa
till tallan. Dit kommo ett par blinda gummor, som sjöngo i gat-
hörnen — men de voro inte blinda, utan höllo blott igen ögonen.
Och så slog en herre upp ett stort tält alldeles utanför staden och i
tältet hade han hästar och hundar oeh allehanda djur, samt flera
pojkar klådda i granna kläder — en af dem slukade etf svärd. Der
funnos i tältet ätven ett par flickor i lysande dräkter. — Det var
en sådan der konstbeiidare, som de säga.
Stina gjorde ett uppehåll.
— Nå, frågade Karl.
— Se det var något för Fina det!
— För min syster?
— Ja, se de granna kläderna lyste i ögonen på henne.
— Arma syster.
Konstberidaren var en-aracker karl med svart hår, svart skägg
och stora, blixtrande ögon. . Men han såg elak ut, det tyckte jag.
Dessa slags raenniskor äro i allmänhet mycket hårda mot
såväl menniskor som djur, sade Karl allvarligt. Råkade min syster
i hans våld?
— Ja, gjorde hon så, sade mor Stina.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
