- Project Runeberg -  Rosen på Klastorp eller den förälskade torparflickan / Senare delen /
532

(1898) [MARC] [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII. Invigningsfesten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

532
matroner, hvilka kritiserade allt, berömde allt högt, men hviskade
sins emellan nedsättande anmärkningar öfver »uppkomlingen» och hans
skatter.
Låtom oss kasta en blick på gästerna, kanske det möjligen finnas
några, som vi känna igen.
Ja der är en, den der mannen med lejonmanen och de blixtrande
ögonen, professorn vid konstakademien sedan blott en vecka till-
baka. — Hvad vi väl igenkänna honom. —
Hvad är det, han hviskar till den der unge mannen, som troligen
äfven är en konstnär. Låtom oss lyssna.
— Hon är charmant, säger han syftande på Anna, som just då
i fru Gunillas sällskap kommit in i salongen, der de båda herrarne
uppehöllo sig.
— Ja, hon. är till och med vackrare än brunetten.
— Deri har ni fullkomligt rätt, och det vill inte säga litet’ att
i skönhet öfverglänsa den der mörka qvinnan.
— Jag skulle vilja ha henne till modell.
— Hvilken af dem?
— Jag skulle vilja ha dem båda, men dock helst blondinen.
— Försök inte på, min vän.
— Men ett porträtt.
— Ha, ha, ha! Jag mins just en rolig strof. Medan jag var
elev vid akademien försökte jag verkligen att få den der blondinen
till modell.
— Verkligen? — Och hon ville inte?
— Nej!
• — Hon behöfde väl inte förtjena. —–––-
— Alldeles misstag, min vän, hon var den tiden fattig som en
skåpråtta alldeles som jag sjélf var det.,
— Bevars väl!
— Jag hade en akademikamrat, grefve Emanuel Strutsenfot,
hvilken alldeles försvunnit för mig. — — —
— Strutsenfot? Jag har hört det namnet.
— Ja, ja! Dock är det väl föga troligt, att ni hört talas om
honom såsom artist; troligen är det, att det är i följd af hans gifter-
mål och skiljsmessa–––––- För tusan! Det var just det här huset,
som hans svärmor rådde om! — — — Emellertid var Strutsenfot en
begåfvad man och en stor fruntimmerskarl. Och under en sommar-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:54:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klastorp/2/0536.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free