Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII. Invigningsfesten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
535
intimaste väninna och hon sökte alltid eller åtminstone ofta att skryt-
samt efterhärma fru Wennnerholms fester. —
— Hvem är den gamla qvinnan, som sitter derborta, sade en
herre till en annan.
— Jag vet inte, svarade den tillfrågade, men vår utmärkte värd
lär vara utgången från bondhus, kanske det är en släkting till honom.
_ Det är troligt. Det är ett vackert och beaktansvärdt drag
af naboben, att han inte håller sig för god att erkänna sin ringa
börd.
— Ett godt exempel för vår tids unge män.
— Alldeles riktigt.
De båda herrarne togo emellertid miste. Det var ingen släkting
till Karl Andersson, de sågo, utan fastmer mor Stina, Annas mor,
hvilken var med på festen och satt der stilla i ett hörn samt trodde
sig ha en vacker dröm; ty aldrig kunde hon tro, att det var verk-
lighet, denna lyx.
— Gud så vackert allt är här, sade en ung flicka till en annan.
— Förtjusande.
— Vi få dansa du!
— Ack ja, jag har hört det.
— Löjtnant Silfversvans har redan bjudit upp mig till fyra
danser.
— Bevars väl, svarade den andra flickan och gjorde en knyck
på nacken. —
Det var glam, munterhet och beundran öfverallt i våningen och
kring Karl Andersson svärmade en massa gäster, hvilka gerna ville
tala vid honom och höra honom tala.
Han förstod äfven att underhålla sina gäster på ett sätt, som
var rent af beundransvärdt.
Nu omsvärmades han af en massa ungdom.
— Var det ingen af Kaliforniens ungmöar, som kunde vmna
herr Anderssons hjerta, frågade en temiigen framfusig ung inan, under
det att damerna logo åt frågan.
— Nej min herre, jag var allt för upptagen af mitt arbete dei-
nere för att kunna ha tid att tänka på kärlek, svarade han.
— Det låter, som om man inte plägade ingå äktenskap der i
landet.
— Det är alldeles misstag, sade Karl Andersson skrattande.
Kärleken trifs nog der likaväl som här uppe i norden. Den enda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
