Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII. Invigningsfesten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De båda herrarne voro grosshandlaren, för detta kryddkram-
handlaren Blomberg, samt hans son och kompanjon Anton Blomberg. —
De hade verkligen sett Anna och funnit henne en gång under bryd-
samma omständigheter samt gifvit henne tillfällig hjelp. — De funno
henne en gång liggande afsvimmad invid en soffa i Berzelii park. —
Kanske läsaren benäget drager sig detta till minnes.
Anton Blomberg var den tiden ec pojke och hans far var en
välbeställd kryddkrainhandlare med bod vid Jungfrugatan. Nu voro
både far och son grosshandlare och egde tillsammans en betydande
affär.
De tyckte sig båda känna igen Anna; men de visste ej, hvar
de skulle ta det utseendet. —
Anna å sin sida hade ingen aning om, att de menniskcr, som
den der brydsamma aftonen, då hon öfvergifven satt sig på en soffa
i Berzelii park och der svimmat, skänkte henne hjelp, nu voro med
bland Karl Anderssons gäster. Deremot kände hon mycket väl igen
professor Gabrielsson och hon log när hon tänkte på sitt äfventyr
hos honom samt. tänkte nu liksom då straxt efter äfventyret:
— Han menade nog intet ondt, fastän jag trodde det.
Och hon hade nog rätt deri. —
— Åh! Åh! — När jag går i dessa salar, uppfylles jag af
minnen —–––- minnen som tränga sig kring mitt hjerta — minnen
som — — som — Åh! Åh!
Det ena utropet aflöste det andra och den gamla frun gestikulerade
med sina armar, att det var ganska vanskligt att vistas henne allt
för nära.
— Minnen — — — minnen, som aldrig kunna förgätas.— aldrig
Åh! Åh!
Hon pekade med ena handen upp i taket och med den andra
ned i golfvet, under det att hon vände ut och in på Ögonen.
— Mins du Isak de fester, vi här bevistat, sade hon till sin
man, en gråhårig herre.
— Ja, kära Mathilda, svarade han, skulle jag ej minnas dem.
— Åh! Åh’ utropade hon åter och denna gång slog hon båda
armarne i kors öfver bröstet.
Denna fru var fru Mathilda Hörnbom, hvilken tillika med sin
man, aktuarien Hörnbom var bjuden till Karl Andersson.
Fru Hörnbom ansåg sig, som bekant, en tid för fru Wennerholms
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
