Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. En fallen qvinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Kraxa lagom lilla kråka, sade en grof basröst hvilken skulle
föreställa vänlig men som i sjelfva verket var i hög grad cynisk.
— Släpp mig, släpp mig! Jag ropar på polis!
— Då får hon allt ropa hårdt då, lilla sötunge der. Vill hon ha
en bärscha? He?
Josses karl, släpp mig då, bad Anna.
— Eller kanske hon bjuder, hva?
— Släpp mig!
— Från hvilken båt är hon?
Han trodde, att Anna var restratris på någon ångbåt och detta
omen var allt annat än lyckligt för henne. Fartygsrestautriser ha
vanligen godt om penningar och det är olyckligt, då man uppehåller
sig i en farlig och osäker trakt.
Fina syntes inte till.
Hvad skulle Anna göra, då hon inte kunde försvara sig mot denna
karl, som angripit henne så lömskt?
Emellertid kom hjelpen från ett håll, der man allra minst skulle
något hoppas på den.
— Uppför en af trapporna kom en ung sjöman skrålande med
full hals, att han redan på afstånd hördes, en bruklig sjömansvisa:
Jag är blott en fattig, simpel sjöman
Tralala!
Här står jag i min simpla, sjömansdräkt,
Tralala !
Men vill du följa mig på färden,
Tralala !
Du sköna, sköna riddersmö!
Tjo och hej!
Nu hade han kommit närmare, men han syntes ännu icke.
— Hjelp! Hjelp ! ropade Anna.
— Se så lilla pulían, bjuder hon på något, eller vill hon lemna
sin börs, så skall jag bjuda, sade hennes angripare.
Mycket tydligare än förut hördes nu sjömannens stämma, ehuru
han sjelf inte syntes:
Och en handelsherre då till henne talte:
Tralala!
Hör du min Signe vill du bli min brud?
Tralala!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
