Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. En fallen qvinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
561
— Jag törs inte stå här längre, klagade Anna. Det är så många
underliga menniskor, som gå här förbi. Det blir mörkt. Ha!
Hon ryste, den stackars flickan.
Nu hördes på mycket långt afstånd sjömannens skrålande visa
och det var, som om Anna tyckt sig vara mera säker, så länge hon
hörde hans röst.
Och en sjöman fram till henne hastar
Tralala,
Ban faller ned på sina blotta knän,
Tralala.
Hon sin arm kring halsen på honom kastar
Tralala.
Oçh så vaggar skeppet utåt sjön.
Tjo och hej!
Det hördes nu, att han var mycket långt borta och de sista
tonerna dogo bort, så att Anna kunde ej rätt uppfatta dem.
Nu började hon frysa Den ena frossbrytningen efter den andra
skakade hennes kropp.
— Jag törs inte stå här längre. Karl må säga, hvad han vill.
Jag törs inte dröja här, sade hon till sig sjelf, under det att hennes
tänder skallrade mot hvarandra.
Och hon ville just gå, då hon fick se Fina ledande Zuleika komma
ut ur porten. — Hon hade nu inte positivet på ryggen.
— Der står den snälla damen, mamma, hörde Anna Zuleika säga.
Det föreföll Anna, som om Fina icke skulle vilja se henne och
en aning sade henne, att Fina dröjt så länge i det italienska qvarteret,
på det Anna skulle ha tröttnat på att vänta på henne.
Men Anna slog bort dessa tankar lika fort, som de kommit.
Hvarför skulle också Fina vilja skilja sig från Anna, som ju
sagt sig vilja hjelpa henne? ’
Nej det var inte möjligt. Anna måste ha misstagit sig.
- — Fina! ropade hon.
Fina stannade.
— Det är det snälla fruntimret som ropar, sade Zuleika.
— Tyst på dig unge, snäste Fina till barnet.
— Fina, jäg är här, sade Anna.
— Ah kors, sade Fina, är Anna qvar ännu.
— Jag skulle ju vänta, lofvade jag.
76
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
