Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. En fallen qvinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anna hade varit förskräckt för slagsmålet, hvilket emellertid
försiggått hastigare, än det här blifvit beskrifvit.
När Storm-Jakob nu med tröjärmen torkade svetten ur pannan,
sedan Fläckige Anton sprunget, sade Anna:
_ Tack min herre för att ni befriade mig „från den otäcke
karlen.
— Befriade jag er, frågade han förvånad,
— Det visste jag inte. Jag hade blott en räkning ouppgjord med
Fläckige Anton, som gjorde sig till för min älskarinna i Lissabon^.
Anna studsade.
Storm-Jakob som emellertid, torkat svetten ur pannan och känt
efter, att svångremmen satt stadigt om höfterna, brydde sig inte ens
om att se på Anna, utan stack händerna i byxfickorna och gick
vidare uppför Glasbruksgatan samt började åter högt sjunga liksom
om intet händt:
560
Och när skeppet lyfter sina ankar,
Tralala 1
Står en flicka invid skeppets rand
Tralala!
Adjö, farväl min fader och min moder
Tralala!
Nu går färden till ett annat land,
»Tjo och hej!
_ Att inte Fina kommer, suckade Anna. Jag vill inte gå ifrån
henne nu, när jag funnit henne. Karl skulle aldrig förlåta mig det.
— Hu, hvilken ruskig gåta.
Längre bort hördes nu sjömannen sjunga:
Aldrig någon handelsherre har jag älskat
Tralala!
Fast ni har tvingat mig att ta.
Tralala!
Nej, min sjöman följer jag pä färden
Tralala!
Kärleken den lefver utan guld
Tjo och hej!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
