Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV. Glada underrättelser från Pelle i San Francisko
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
572
vard, ämnade han lemna salongen för att begifva sig in i sitt för-
hyrda rum.
— Han hade emellertid ännu icke hunnit fram till dörren dä
han hejdades af Mulchahy, som lade sin hand på hans arm och förde
honom med sig bort till salongens aflägsnaste hörn.
— Jag har en tjenst att be er om, började Mulchahy ursäktande
- Som ingen omnibus afgår härifrån på tre dagar och jag har just
tatt upp en liten pase guldsand från min dal vid floden och det är
viktigt, att guldet kommer på banken i öfvermorgon. — Skulle ni
vilja taga guldet och besörja om, att det kommer fram till banken
pa ratt tid. Fasen är inte tung och bör ej kunna förorsaka er mycket
besvär. J
A 7~ S° « ,?Iulchahyo visat siS särdeles vänlig och förekommande
de dagar Pelle bott på hotellet, svarade denne genast, att han med
noje atog sig den synbarligen ganska lätta kommissionen.
Nä! Mulchahy öppnade en låda i sin byrå och framtog ur
densamma en getskinnspåse endast hopknuten med ett snöre’’och
ofverlemnade den i Pelles händer.
— Den är ovanligt tung för sin storlek, sade Pelle leende. Det
ar som ett dåligt samvete. - Är det en hel rikedom förvarad i
denna pase.
— Nej, nej visst inte, den är blott några hundra dollars, det
ar alltsammans, svarade Mulchahy med en afvärjande rörelse med sin
ena hand.
- De båda männen gingo derefter fram till en väggkarta och
värden visade der sin gäst, hur han lättast och fortast skulle kunna
hinna hem till San Francisko.
— Pelle är af naturen icke en misstänksam och grubblande
karl —–––-
— Jag vet inte, om jag vill alldeles obetingadt skrifva under
det, sade Karl Andersson. Som pojke var han det inte; men nog
tycker jag, att han nu var det, när vi voro tillsammans dagligen
under flera år i Kalifornien.
— Visserligen är han försiktig, hvilket är helt naturligt, att en
sa rik man som han måste vara, isynnerhet i ett så farligt land som
Kalifornien. Men natur är bestäindt icke denna misstäuksamhet.
Du har nog rätt deri, min vän, sade Karl Andersson.
— Men knappt hade han nu fått guldpåsen i sin hand, förrän
en plågande ansvarskänsla kom öfver honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
