Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV. Glada underrättelser från Pelle i San Francisko
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
573
— Hm!
— Han började till och med att kasta oroliga blickar omkring
sig för att se efter, huruvida några af de kringstående personerna
gifvit akt på hans och hotellvärdens förehafvande.
Ja, ja! Att ta emot guldpåsar i andra personers närvaro
kan vara ganska riskabelt, det känner allt Pelle till bättre än mången,
sade Karl Andersson.
Ja, ja! Emellertid voro alla de närvarande gamla bekanta
ansikten och ingen af dem tycktes taga någon notis vare sig om
honom sjelf eller om den lilla getskinnspåsen.
— Nå! •
— Han skulle derför hafva bannlyst alla vidare farhågor, om
han icke, just i detsamma som han lemnade salongen, fått syn på
en främling, hvilken satt ett stycke afsides från de andra med sitt
hufvud lutadt mot väggen och med sina ögon direkt riktade pä påsen
i Pelles hand.
— Aj för tusan! utropade Karl Anderson.
— Främlingen tycktes noga observera hvarje rörelse, som Pelle
gjorde; men då deras ögon möttes, sänkte den obekante sina blickar,
liksom om han blifvit ertappad med en orättrådig tanke.
Ja, då må jag säga, sade Karl Andersson, att Pelle allt gjorde
bäst i sytt vara på sin vakt.
— Den obekante, fortfor vännen, var en kort, mager man med
skarpa, intelligenta anletsdrag och iifliga, genomträngande ögon.
De äro ej goda att träffa ut för, sådana der menniskor, inföll
Karl Andersson.
— Ett lockigt, gråsprängt hår, fortfor ¡vännen, var rakt upp-
struket öfver hans breda, men låga panna och de tunna läpparne
voro fast sammanpressade. Det såg ut, som om han var försänkt i
djupa tankar.
— Farlig typ, sade Karl Andersson.
— Han hade synbarligen nyss anländt och hans sadelpåsar lågo
på stolen bredvid honom.
Vid åsynen af denne man och hans skygga, liksom skuld-
medvetna blickar, uppvaknade på nytt Pelles alla farhåger.
— Jag säger, ingenting om det.
— Pelles första impuls var att göra hotellvärden några frågor an-
gående främlingen; men som han till hälften blygdes öfver sin oro,
afstod han från att tala vid värden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
