Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV. Glada underrättelser från Pelle i San Francisko
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hvad tusan, vände han om till värdshuset?
— Ja.
— Det var mig en galenpauna.
— Morgonen hade börjat gry, då han ledde sin häst in i stallet
och lade doftande, färskt hö i hans krubba.
— Hvad tusan skulle han rida tillbaka för?
— Röken från skorstenen öfvertygade honom om, att frukost-
mmen snart skulle vara inne och han skyndade sig tillbaka in i
itt rum för att fullborda sin ganska ofullständiga toalett
— Då han nu kastade undan hufvudkudden för att taga sin
klocka, som han lagt under hufvudgärden aftonen förut och i hastig-
heten ej tagit med sig, när han satte efter guldtjufven, låg der en
liten getskinDspåse, alldeles likadan som den, han nyss tagit från
främlingen.
— Hva8a? utropade Karl Andersson.
— En getskinnspåse låg der.
—t Var det en synvilla?
Karl Anderssons gäst skrattade åt hans förvåning.
— Hvad kunde det der betyda, fartfor Karl.
Hans gäst fortfor att skratta.
— Drömde han.
— Ja, han frågade verkligen sig sjelf, sade Karl Anderssons vän,
om han drömde, eller om det ’ verkligen fanns i hans ego tvenne
hvarandra så alldeles lika påsar.
— Det undrar jag ta mig tusan inte på.
-.. Han sjönk ned på en stol och torkade svetten u,r pannan.
— Kanske han sjelf var tjufven, när allt kom omkring, sade
Karl Andersson undrande.
— Det fanns blott en förklaring på denna händelse, sade gästen
och Pelle visste inte, huruvida han skulle skratta eller svära åt det
spratt, som hans öfverdrifna misstänksamhet hade spelat honom.
— Jag må säga, att han var i en underbar ställning, sade Karl
Andersson.
— Nu påminde Pelle sig dunkelt, att han aftonen förut, just
ino,au han somnat, tagit den lilla påsen från sadelpåsen och lagt den
under sin, hufvudkudde.
— För fan!
— Men i sin brådska på morgonen hade han alldeles glömt detta
och utan betänkande gifvit sig af på jakt efter den förmenta tjufven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
