Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV. Glada underrättelser från Pelle i San Francisko
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
590
— Den galne, hederlige Pelle.
— Då han omkring sex månader derefter gifte sig och skalle
anträda sin bröllopsresa, blef jpa.n inte litet generad, då hans svärfar
vid afskedet räckte houoro en liten getskinnspåse tyld med guldsand
och hvilken så väl till utseende som tyngd påminde om den påse,
som han röfvat till sig vid Badgers Bar,
— Jag känner din smak för dessa påsar, sade den gamle mannen,
under det att ett skälmskt leende lyste upp hans ansikte. — Egent-
ligen, tilläde han, borde jag väl också ha lagt dit den lilla ipedal-
jongen också; men jag tänkte, att du kanske ej skulle sakna por-
trättet så mycket, dä du ändå har origiualet med dig.
— Förbaskadt bra sagdt af den hedersknyffeln till gubbe.
— Ja, Pelle brukar också säga det! — Att han inte skrifvit
och omtalat sitt giftermål.
— Nej, det har han aktat sig för. — Nå, han är lyckligt
— Ja!
— Det unnar jag honom af hjertat.
— Ja, han är en hederspojke.
— Det är han. — Han var en odäga här i Sverige som ppjke,
men han har försonat sina fel och äfven lidit för dem.
— Ja, lidit som få.
— Det har han — Och nu är han lycklig.
— Ja och hedrad.
— Jag skall i denna dag skrifva till honom och gratulera honom.
— Helsa henne trän mig och tala om, att det är jag, som
sqvallrat ur skolan.
— Det skall jag.
Samtalet berörde nu andra ämnen och de båda vännerna hade
mycket att säga hvarandra, hvilket emellertid icke hör till denna
berättelse, hvarför vi nu lemna dem och begifva oss till Östermalm,
till Kaptensgatan i Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
