Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Fru Svenssons inackordering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAP. XXV.
Fru Svenssons inackordering.
ira Svensson var en hederlig, enkefru, som aldrig kunde glömina
minnet ai sin man, hvilken varit komminister i någon landsförsamling
i närheten af Stockholm. — Han var nu död och enkan hade flyttat
in till Stockholm, der hon hyrt sig ett par vindskupor vid Kaptens-
gatan.
Hon var ordentligheten och hedern sjelf; men hon var ganska
lattig och ehuru hon inte hade öfverdrifna lefnadsvanor, fann hon,
att hon borde söka skaffa sig någon liten inkomst.
Hon kastade derför in en annons i- Dagens Nyheter om att ett
SQyggt och trefligt rum kunde få hyras af en reel ungherre och att
äfven hel eller delvis inackordering kunde erhållas.
Ilon hade ju två rum. Sjelf behöfde hon egentligen inte mer
än ettt. Hon kunde sjelf gå genom köket och låta sin inackordering,
om hon fick någon gå genom dörren till stora rummet, som han
skulle fä bebo.
Den dag, annonsen var ute, satt gumman och väntade klädd i
spetsmössa och kanonlockar samt sin bästa kyrkklädning.
Ingen kom på hela förmiddagen; men just som gumman tröttnat
pa att vänta och satt pä kaffehurran för att taga sig en tröstetår.
ripgde det på dörren.
Hon sprang ifrän kaffepannan och der stod framför henne en
lång man med fint utseende och frågade artigt:
— År det fru Svensson?
— Ja min herre, svarade gumman helt fryntligt och neg.
— I run har ett rum att hyra ut?
— Ja, min herre, var så god och stig in.
Den främmande gick in och besåg rummet. Gumman märkte
då, att han släpade ena benet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
