Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Fru Svenssons inackordering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
596
- Åh, så länge sedan.
— HaDS rätta namn var Antonio Allegri; men hans födelseort,
ett litet, obetydligt ställe kalladt Correggio, gaf anledning till det
artistnamn, under hvilket han gjorde sig odödligt ryktbar. Han kunde
måla vackra menniskor, må frun tro.
— Ja, ja, hvar och en har sin uppgift här i lifvet, svarade fru
Svensson och satte sin näsa i vädret vid denna förnumstiga anmärk-
ning.
— Han hade lyckan att gifva så mycken glädje, skönhet och
behag åt sina ansikten, att man påstått, att han ibland smickrat
med sin pensel. Men dermed må vara hur som helst, hans stycken
äro dock oändligt behagliga och intagande.
— Som grefvens!
— Nej, nej min bästa fru jemför icke mig med Correggio. Den
enda likhet, som finns oss emellan, är, att jag troligen kommer att
dö i uselhet, liksom han gjorde det.
— Hvad säger grefven? Dog han i uselhet?
— Ja!
— Én så berömd konstnär’?
— En konstnär kan vara rik på ära; men vanligen är han fattig
på mynt.
Fru Svensson suckade.
— Annibal Caracci, sade grefven, hvilken lefde femtio år efter
Correggio, studerade hans smak och ansåg, att hans arbeten voro
bland de förnämsta i verlden. Han har skrifvit:
»Allt, hvad jag här ser af Correggio, försätter mig i beundran,
isynnerhet färgerna och de oförlikneligt sköna och väl målade barnen.
De lefva, de andas, de le med sådan liflighet och sådant behag, att
man omöjligen kan se dem utan att tillika deltaga i deras glädje.
Mitt hjerta vill brista, då jag tänker på den stackars Correggios
hårda öde. Att en så begåfvad menniska skulle sluta sina dagar
i sådan uselhet, i ett land, der man aldrig visste att taga vara på
hans talanger.»
— Visste man ej af hans konstnärsstorhet?
— Nej,, inte så länge han lefde.
— Hur kunde detta komma sig?
— Ja, det är ej godt att veta. Han tillbragte hela sin lifstid
i Parma, der man hvarken visste att värdera eller kunde belöna en
sådan konstnär. Detta fick han isynnerhet erfara, när frågan var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
