Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Fru Svenssons inackordering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
595
— Tänk, hvilken vacker flicka, som der var afritad på flera
ställen. Det var väl porträtt?
— Ja.
—r Jag kunde tro det. Äh, hvad hon var vacker,
— Hon var dock vackrare i verkligheten, kära frun.
— Är det möjligt?
— Jal .
— Àr hon svenska?
— Ja!
— Åh! Att så vackra flickor finns i vårt land.
— Svenskorna se i all nänhet bra ut.
— Det ser på teckningarne ut, som om hon varit en landtflicka.
— Hon var det också. Hon var en smålandstös.
— Äh! Jag är också född i Småland, sade gumman.
— Är frun det. I hvilken trakt af Småland?
— Utanför Kalmar.
— Såå. Då känner frun till Säfsjöströms bruk, kanske?
— Ja, jag vet, hvar det ligger. Men jag har inte varit i Små-
jand, sedan jag var tio år.
— Det är då inte mycket minne derifrån?
— Nej, helt obetydligt.
— Den här flickan, som vi nyss talat om, var torpardotter vid
ett torp under Säfsjöström.
— Var hon?
— Hennes fars torp hette Klastorp — och hon kallades i trakten
allmänt till följd af sin fägring för »Rosen på Klastorp».
— Det var vackert.
— Betecknande åtminstone.
— Är hon dernere fortfarande?
— Det vet jag inte, min bästa fru, sade grefven suckande. Jag
har inte sett henne på flera år. Jag vet ej ens, om hon lefver.
— Ack, hvad det måtte vara roligt att kunna måla.
— Blott man kunde det,
— Det kan väl grefven?
— Jag är blott en klåpare kära fru.
— Nej, jag tycker, det är så vackert allt, hvad grefven gör.
— Jag blir aldrig någon Correggio min bästa fru.
— Correggio, var det en målare?
— Ja det var det visst det. Han lefde under femtonhundratalet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
