- Project Runeberg -  Rosen på Klastorp eller den förälskade torparflickan / Senare delen /
598

(1898) [MARC] [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Fru Svenssons inackordering

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

598
— Ja, det är jag alit.
— Om jag skulle drömma om något riktigt olyckligt, sa skulle
jag också tro mig vara sanndrömmare, sade grefven.
— Åh det vore ohyggligt; nej vackra drömmar skall man drömma
sannt.
— Det är så mycket, man skall göra här i verlden, min bästa
fru Svenssob; men stundom fattas viljan, stundom förmågan. I detta
fall saknas åtminstone hos mig förmågan.
— Men inte hos mig, utropade fru Svensson käckt.
— Det är lyckligt för frun det,
— För grefven också, sade gumman.
— Det vore katten. Det är väl inte om mig, som frun drömt
heller.
— Jo, det är just det, det är.
— Och drömt giädje?
— Jaha!
— Det är omöjligt.
— Jag vet väl sjelf, hvad jag drömt, tänker jag, sade gumman
itet stött.
— Ja visst, ja visst, det var inte så, jag menade, skyndade
grefven sig att falla in. Jag menade, att det är omöjligt, att en
lycklig dröm kan ha afseende på mig.
— Det är syndigt att säga så, sade gumman och ruskade på
hufvudet.
.— Syndigt? inföll grefven småleende,
— Ja, bäste grefven, det är verkligen syndigt att säga sä.
— Gör man ingen värre synd, så — — —
— Min salig man sade ofta i sina predikningar, att inan aldrig
skulle misströsta. Herren kan risa me» äfven lisa. Och den Herren
älskar, den pröfvar han,
— Då måtte jag sannerligen vara särdeles väl anskrifven på
högre ort, sade grefven leende.
Då han emellertid såg, att gumman inte tyckte om detta skämt,
frågade han:
— Hvad drömde då fru Svensson? 4
— Jo, det skall jag säga grefven. Jag ^drömde, att jag såg
grefven gå på en väg. Det åskade och regnade; men bäst som det
var, klarnade himlen upp och det blef ljust och gladt. Och så mötte
grefven en strålande fé, hvilken räckte grefven ett trollspö.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:54:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klastorp/2/0602.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free