Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Fru Svenssons inackordering - XXVI. Karl Anderssons halfaraber
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
599
— Det var ju riktigt romantiskt det der, min bästa fru Svensson.
— Knappt bade grefven tagit mot trollspöet, förrän klädderna
föllo af grefven. §
— Oj, ojl
— Men under de affallna kläderna hade grefven en skimrande
rustning.
— Det var tusan!
— Féen sträckte grefven sin hand och i hennes sällskap skyn-
dade grefven uppför ett högt berg. — Och så vaknade jag.
— Det’ var en underlig dröra det der.
— Den betyder lycka.
— Spå rätt bästa fru.
— Det är säkert! v
— Skönt! Jag får väl tro det då, sade grefven leende och lem-
nade bordet samt gick in i sitt rum.
KAP. XXVI.
Karl Anderssons haifaraber.
Grefve Strutsenfot defde heltjoch hållet på sin konst.
Han hade så att säga vandrat tillbaka till Sverige från Monaco,
hvarifrån hart till ¡följd af sin frånskilda hustrus uppträdande måst
resa.
Han hade besökt en massa orter sedan’Jdess och hvart han kom-
mit, hade han bjudit ut sina alster.
Mesta åtgången hade emellertid hans sotritningar och dem bjöd
han ut i husen och på gator och torg.
Några stora summor kunde han naturligtvis ej få in; men han
fick dock sälja, så att han kunde lefva, och det var ju godt det.
Han hoppades, att han aldrig mera skulle träffa sammans med
sin frånskilda hustru, hvilken han ansåg såsom sin onda ande och
deri hade han onekligen ganska rätt.
På Anna tänkte han ofta och mycket ofta såg han på hennes
bild i siua skizzböcker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
