Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Karl Anderssons halfaraber
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
608
— Men min herre, jag kan inte taga emot dessa penningar och
ännu mindre kan jag göra det, då jag ju antar, att ritningarne blifvit
förstörda.
— Det betyder ingenting.
— Heder och fattigdom, sade en herre till en annan.
Den, som bjudit femtio kronor för en af ritningarne, sade nu:
— Tag penningarne, min gode man. Jag beundrar er. Ni är
fattig, jag är rik — och var viss om, att jag ger er denna summa
af godt hjerta.
— Hurra! ropade gossarne med taflorna.
Grefven tog nu emot penningarne och köparen tog en af rit-
ningarne samt gick.
— Finns det någon ritning qvar, ropade Karl Andersson.
•— Ja en, svarade gossarne.
— Godt! Jag köper den för ett tusen kronori
— Hurra! Hurra! ropade gossarne.
— Drömmer jag, eller är jag vaken, sade grefven för sig sjelf.
— Ni är vaken, min herre, sade Karl Andersson lugnt och
värdigt, då grefven nu blef framledd till honom. Jag tackar er för
ert mod. Ni följer mig hem för att erhålla vård och kläder samt
för att erhålla de tusen kronor, som jag utfäst mig att betala för er
sotritning.
— Men min herre — — —
— Intet ord vidare derom. — Se der komma mina vagnar.
Ni åker med mig. — — Se till, att Anna blir varsamt förd hem
tilläde han vändande sig till en af sina betjenter,
— Ja herre!
Nu kommo verkligen vagnarne och stannade på olycksplatsen.
— Karl Andersson bief inburen i en af vagnarne och han till-
sade grefven att stiga in till honom.
När grefven satt sig bredvid Karl, slogs dörren igen och vagnen
ruliade bort.
Anna, som ännu var sanslös, bars in i den andra vagnen och
läkaren, som kommit tillstädes föjde henne. —
När vagnen, i hvilken de båda herrarne åkte, kommit till Drott-
ninggatan N:o 00, bars Karl Andersson ur den och grefven följde
efter. Han såg, att han var på Drottninggatan och innan han gick
in i huset, lyfte han sina blickar upp öfver porten för att läsa numret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
