Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Karl Anderssons halfaraber
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
607
När han nu började gå, märkte folket, att han släpade sitt
ena ben.
— Han är ofärdig, sade en.
— Desto mera beundransvärd, svarade en annan.
— Kanske han skadat sig så illa nu — —
— Det är inte troligt.
— Ar det inte den der målarn, som — — —
— Han som plägar bjuda ut sotritningar?
— Jal
— Bestämdt är det han,
— Nästa gång, jag får se honom vid bysten, skall jag bestämdt
köpa en sotritning.
— Jag också.
— En sådan der karl är värd uppmuntran.
— Sotritningar! Sotritningar, som tappades på torget, skreko
nu några skolgossar, hvilka varit på Gustaf Adolfs torg, när hästarna
skenat. De hade sett grefven kasta sig framför de skrämda djuren
och de hade äfven sett, hur hans ritningar dervid föllo i gatan.
De skyndade six att taga upp taflorna och liksom det heroiska
och oförskräckta alltid tilltalar ungdomen, så intogos dessa skolgossar
af grefvens visade oförskräkthet att kasta sig framför de uppskrämda,
lifliga hästarna för att hejda dem samt att icke sedan släppa sitt
tag i deras betsel trots djurens vilda framfart.
Gossarne skyndade sig uppfyllda af beundran öfver tafvelför-
säljarens mod, så fort de kunde, efter vagnen och nu kommo de till
Klara kyrkogård ropande med höga och gälla röster:
— Sotritningar! Sotritningar, som tappades på torget!
Grefven, som hörde dessa röster, sade då:
— De snälla gossarna, de ha tagit upp mina ritningar.
Han ville närma sig barnen.
— Ar det edra ritningar, frågade nu en förnäm herre grefven.
— Ja, min herre, svarade ^han.
— Hvad tar ni för dem?
— En eller två kronor, beroende på de olika storlekarne.
— Jag ger er femti kronor för en.
— Men min herre —–––-
— Femtio kronor! Var så god!
Den talande tog upp ur sin plånbok fem stycken tiokronosedlar
och räckte grefven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
