Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Karl Anderssons halfaraber
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
610
Der stod med stora, blanka guldsiffror:
N:o 00.
Grefven studsade.
Han läste numret en gång till.
Jo, det stod verkligen N:o 00 der.
* Men han kände inte igen huset.
Dock N:o 00 stod det der.
— Stig in min herre, ropade Karl Andersson från sin bärstol.
Grefven hade nu inte tid till vidare reflexioner utan han haltade
af och in genom porten.
Han kände inte igen sig i portal och trappor, hvilket ju inte
heller var underligt, då huset hade genomgått en så grundlig för-
ändring.
På Karl Anderssons befallning blef grefven införd i ett gästrum,
hvilket var både elegant och komfortabelt möbleradt.
När grefven blef ensam, sade han för sig sjelf, sedan han börjat
att befria sig från sina kläder för att tvätta sig:
_ Hur underliga äro deck icke menniskans öden. — Jag har
blifvit förd hit till N:o 00 Drottninggatau, hit till detta hus, som
har så många minnen för mig och der jag lät viga mig vid min
olycka. — Hvem är den ofärdige mannen, som tycks ega detta hus? —
En nabob hörde jag sägas på torget, innan hästarna satte i sken — —
Grefven skakade betänksamt på sitt hufvud.
När han tvättat sig och såg på sina kläder, fasade han för att
ta dem på sig igen. De voro i hög grad sönder« ifna och dertill ned-
sölade af gatsmuts och blod.
— Nej, sade han, jag tar dem ej pa mig: - Jag är ju rik!
Femtio kronor för en tafla — en sotritning — tio kronor för tvä -+~
det är sextio kronor — och sedan 1000 kronor för en ritning. —
Dem har jag då inte fått, men min nabob till värd skall helt, visst
betala ut dem. — I alla fall har jag sextio kronor. Jag kan köpa
mig en kostym. Min värd skall helt visst ursäkta, att jag begagnar
mig af hans tjenare.
Han ringde.
En tjenare kom in och frågade, hvad herrn befallde.
Grefven visade honom sina kläder och sade, att han inte kunde
ta dem på sig, hvarför han önskade, att några kostymer från en
skrädderiaffär skulle hemtas till profning.
—■- Ja herre, sade tjenaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
