Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII. Efter fem år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
630
— Grefvinnan? utropade qvinnan.
— Ja, hon kallar sig visst så.
~ I,on var det herre! Hon var grefvinna!____
Såa! Nå vet ni, om hon finns här?
— Nej, det gör hon inte.
— Vill ni visa oss till henne.
Grefven tog upp en penning ur sin börs och räckte qvinnan,
som tog emot den utan att tacka.
— Ja, gå till polisen, herre, han kanske kan tala om, hvar hon
ar. — Men inte kan ni få tala ined henne, det är ett, som är säkert.
— Ar hon då häktad?
— Hon var det, men hon blir det aldrig mer herre.
— Hon har då bättrat sig?
— Hon dog i finkan, i natt, herre.
Grefven studsade-och Anna blef blek som ett lärft i ansiktet.
Arma Hortens, hviskade grefven.
— Hvilket slut, sade Anna. *
— \ ar hon då sjuk, den stackars menniskan, frågade grefven.
— Hon hade »flugan»*) och polisen som var här och sade, att
hon var död, omtalade, att hon krossat hufvudet mot väggen.
— Gräsligt!
Grefven och grefvinnan lemnade stugan.
— Vi kommo försent, sade grefven.
- Det är det bästa, som sker, sade Anna. Hon har det helt
visst bättre nu, än vi kunnat gifva henne.
Grefven svarade intet derpå.
Nu ljöd i närheten på en gärd ett positiv och en skroflig qvinno-
stärama sjöng.
Det är bestämdt Fina, som sjunger, sade Anna.
— Fina? eftersade grefven.
Ja, Karls syster och Zuleikas mor.
Det är väl inte så säkert.
*J°’ JaS har träffat pä henne på söder här två gånger förut
och jag tycker alldeles, att det är hennes stämma.
— Om det verkligen vore Elna, skulle jag––––––
Anna afbröt sjelf sitt tal.
Hvad skulle du vilja, frågade grefven.
— Hjelpa Kenne.
*) Dilireum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
