Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII. Efter fem år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6B4
Det är icke mycket att tillägga.
Inspektor Hagberg och hans vackra hustru lefde ett lyckligt lif
tillsammans ute vid Eriksdal, der stugan blef full af barn och af väl-
signelse. Allt gick dem väl i händer och de voro gerna sedda gäster
hos Karl Andersson samt hos grefven och grefvinnan Strutsenfot.
En annan gammal bekant, den hederlige gamle vaktmästaren i
auktionskammaren började blifva skröplig och erhöll afsked med
pension af auktionsverket.
Det var fest för gubben, när han slutade sin tjenst och flera af
tjen8temännen vid verket beklagade, att den gamle, humane mannen
ej mar skulle orka att sköta sin sysssla.
Han hade varit så länge vid auktionsverket, att han blifvit ansedd
nästan som ett inventarium der eller kanske snarare som en tomte.
Gubben tyckte nog, att det skulle bli skönt att få hvila sig efter
sitt trägna arbete och den alltid den glada och oförharmlige gross-
handlaren förspeglade honom viror i oändlighet och toddar i lika stor
mängd.
Gubben skakade på hufvudet och svarade intet.
Första veckan efter sitt afsked, hvilade han sig och bodde under
denna tid hos Hagbergs på Eriksdal. — Men andra veckan leddes
han der och ville in till staden.
Han gick upp på auktionsverket och när han fick inandas den
dammiga luften derstädes, kände han sig kry och tillfredställd.
— Att man skall bli gammal, suckade han.
Och så gick han igen illa till mods.
På aftonen spelade han vira med grosshandlaren och Hagberg —
men han var inte vid humör. Han grubblade öfver, att han inte
kunde arbeta längre.
— Jag är som en gammal möbel, hvilken man kastar ut på
sophögen, när den går sönder, sade han./
— Visst inte den liknelsen är falsk, utropade grosshandlaren.
— Nej, menade gubben, det är den inte.
Det var i grosshandlarens rum, som viran spelades. — Vakt- /
mästaren åkte med Hagberg till Eriksdal på natten.
Dagen derpå var han klen och fru Gunilla talade med sin man
oroligt om den gamle, som inte kuude låta bli att grubbla öfver, att
han inte vidare förmådde arbeta.
— Vi kunna intet göra dervid, han blir nog lugnare sedan, sade
herr Hagberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
