Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII. Efter fem år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vitsoxdadt af herr kommissarien. — Jag vilie blott hemställa, om jag
kunde få bestå henne svepning och kista.
— Vi pläga ej svepa våra lik, sade kommissarien.
— Ej svepa?
- Nej.
— Men de få väl kristlig begrafning?
— Ja bevars. Men vi lägga dem nakna på sågspån i kistan.
Anna kände, hur golfvet sviktade under hennes fotter, när
kommissarien sade detta. Hon höll sig emellertid uppe.
— Men om jag betalar–––-—
— Naturligtvis skall grefvinnan fä svepning, om någon Betalar
derför.
— Var så god. Här är femtio kronor till kista och svepniug.
Blir det något öfver, är det min vilja, att de penningarna måtte
lemnas till nagon fattig men redbar person inom herr kommissariens
distrikt.
— Jag tackar på den fattigas räkning. *
— Kom Anna.
— Min herres namn, frågade kommissarien.
— Jag skall be att få bli okänd, svarade grefven.
— Som det önskas, svarade kommissarien artigt och bockade
samt lade in femtiokronesedeln i en låda i sitt expeditionsbord,
Grefven och grefvinnan lemnade polisvaktkontoret.
sig
Karl Andersson fick aldrig veta om det sista möte Anna och
Fina hade och Anna tänkte ofta, när hon såg Zuleika, att Guds för-
syn är stor. s.
Grefvinnan Hortens fick svepning i en enkel kista och blef be-
grafd på fattigkyrkogärden och de tjugufem kronor, som återstodo
af grefvens femtiokronesedel, sedan kista och svepning blifvit köpta,
lemnade kommissarien till en gammal bökbindare, hvilken förde ett
idogt lif och var en hederlig, ehuru mycket fattig man. Och aldrig
kunde väl grefvens gåfva blifvit bättre placerad än just der.
V
vÅ
JSa.
Vir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
