- Project Runeberg -  Svensk-tysk ordbok /
40

(1915) [MARC] Author: Axel Klint - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - B - beho ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


behö
40
beko
behof, ~vet, ~ Bedürfnis n②; ha ~ af gt
efc. nötig haben; i mån af ~ nach
Bedürfnis, nach Bedarf; man är i ~ af saken,
saken är af ~vet påkallad man ist der Sache
(gen.) bedürftig, benötigt, es ist Bedarf an
der Sache; vid förefallande ~ erforderlichen
Falls; (förråd) jag har mitt ~ ⚘ lid i ich habe
m-n Bedarf,
behornad a. gehörnt; F ~ man
Hörnerträger »i®.
behåll, i ~ übrig: i godt ~ gut aufgehoben,
behålla (-höll, -hållit) vt. behalten; ~ i godt
minne in gutem Andenken b.; skrif två och
behåll två i minnet schreibe zwei hin und
behalte zwei im Sinn; ~ fältet das Feld
behaupten; ~ hatten af, på den Hut ab-,
auf-behalten; -nde n B. n②.
behållare, ~n, ~ Behälter »i@.
behållen a. väl— wohl erhalten; ~ karl
wohlhabender Mann;vinst Nettogewinn
m⑤; ~ kurs ⚓ behaltener Kurs,
behållning, ~en, ~ar 1. X Ertrag w③; i ren ~
als Reinertrag. 2. Rest «n®; Gewinnm③,
behäftad a. ~ med hufvudvärk, skulder mit
Kopfweh, Schulden behaftet;
medfördomar in "Vorurteilen befangen,
behändig a. behende, gewandt; -het
Behendigkeit f, Gewandtheit f.
behänga (-de, -t) vt. behängen, med mit; -nde
B-ung f.
behärska vt. beherrschen; -nde n B. n
behärskare, ~n, —, -inna, ~or Beherrscher
m-in f,
behärskning, ~en Beherrschung f.
behöüig a. nötig; som predikat: det är ~t es
ist vorinöten; han är ~ man braucht ihn;
-het Nötigkeit f.
behöfva (-höfde, -höft) vt. brauchen; ~ gt till
gt et. zu em D. b.; jag behöfver veta det ich
brauche, ich bedarf, es zu wissen; jag
be-höfver pengar ich habe Geld nötig
(von-nöten); det behöfs ej das braucht es nicht;
det behöfdes blott ett ord es bedurfte nur e-s
Wortes; därtill behöfs mycket pengar dazu
gehört viel Geld; hvad behöfs så mycket krus
was braucht so viel Umstände? när sä
behöfs wenn es nötig ist (sein wird);
nödvändigt ~ gt et. notwendig haben,
behöſvande a. bedürftig, gt e-s D.; i -
om ständigheter in dürftigen Umständen.
behörig a. gehörig, befugt; ~ myndighet
zuständige Behörde; ~ domare gebührender
Richter; -en gehörig, gebührend; ~het
Gehörigkeit f, Befugnisn②, Befugtheit /„
Zuständigkeit f.
beifra vt. rügen; laglig en ~ gerichtlich
verfolgen; ~n, ~nde n Rüge f, Züchtigung f;
~re Rüger Züchtiger m③.
bejaka vt. bejahen; -nde n B-ung f.
bekajad a. behaftet, geplackt, med mit, von.
bekant a. o. s. bekannt; jag har mig ~ es
ist mir b.; sorn ~ är bekanntlich; en ~ till
mig ein Bekannter (e-e Bekannte) von
mir.
bekant-s^V« vt. bekannt machen; ~görande
n Bakanntmacliung f.
bekantskap, ~en, ~er Bekanntschaft f;
göra ~ B. machen, med mit.
bekika F vt. begucken,
beklaga vt. beklagen, bedauern; jag ~r att
ich bedaure dass; gn jör gt jn wegen
e-s D. bedauern; gns olycka j-s Unglück
bedauern; jag ~r honom ich beklage ihn;
han kom för att ~ hennes sorg er kam um
ihr sein Beileid zu bezeigen; ~ sig hos gn
för gt sich bei jm über et. (wegen e-s D.)
beklagen.
beklagande, ~t Beklagung f, Bedauern
sorgens ~ undanbedes man ersucht,
Beileidsbezeigung zu unterlassen,
beklagansvärd a. beklagens-,
bedauernswert.
beklaglig a. bedauerlich, zu bedauern;
~en, ~tvis ad. leider,
bekläda {-de, -t) vt. bekleiden, med mit; ett
ämbete ein Amt b.; -nde n, -ning B-ung f.
beklädnad, ~en Bekleidung f, ( möbler)
Bezug m②; ~s-arbete B.; ~s-artiklar
Bekleidungsgegenstände; ~s-mur -mauer f;
~s-persedel -stück m
beklämd beklommen; -het
Beklommenheit f.
beklämning, ~en Beklemmung f.
beknip, ~et i ~ bestrickt, bekniffen; -a
sig ⚓ sich bekneifen.
bekomma (-kom, -kommit) I, vt. bekommen,
gt af gn et. von jm. II. vt. 1. det har
bekommit mig väl, illa es ist mir wohl, schlecht
bekommen; väl bekomme wohl bekomm’« J
prosit! 2. låta sig väl ~ sich et. gut schmec-


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:55:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klint/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free