- Project Runeberg -  Den Kloka och Husaktiga Gumman, hwilken, genom egen och andras förfarenhet, uptäcker hwarjehanda nyttiga och nödiga Hus-CURER, så wäl för människor som kreatur, jämte hwad eljest nödwändigt och nyttigt pröfwas at weta, uti et hushåll, så i städer, som på landet. /
222-223

(1762) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

222 Æ)Oo ( mindre råd på aska, lägga hänne, som förmält är, i ljumt wätten, och barka hänne, sedan håret lossnat. ö ö 287. At mänta Hudar. Sedan huden blifwit wäl kalkad och köttgården noga afskafwen, skal kalken wäl uttwättas, lika som då hon barkas och förut N:o 282 anfördt är. Sedan hänges hon öfwer en bjälke eller stång, hwarefter hufwudet och benlingarne bindas starkt tilhopa, med en rem eller starkt snöre, hwaruti stickes en hållfast stake och med all kraft wrides först åt ena, så åt andra sidan, hwilket bör ske så länge, til dess huden blifwer torr och watnet aldeles är utprässadt. Då du måste, hafwa i beredskap 12 Skålpund Alun til hwar Ko-hud eller medelmåttig hästhud, och en full näfwa Salt, som stötes wäl sönder, och slås därpå twå kannor watten: sättes på en lindrig kol-eld, med stadigt omrörande til dess Alunet och Saltet blifwit smält: tages af elden och ställes å sido til dess det något satt sig. Slåå det så i en balja til dess det swalas: Imedlertid utdrages alla rynkorna på huden, at hon blifwer slät och kan allestädes lika jämt emottaga lagen. Lägg hän- ne sedan tilhopa i ryggen och stick eller doppa först ryggen ned i samma lag, där som huden är tjockast, och kan mäst behöfwa, at hon ic- e hiswer ojämt mäntad; krama och klappa sedan )o ( 223 sydan en stund det indoppade, lika som Qwinfolken göra med såp-kläder. Därefter doppas det, som tunnare är, och förfares därmed sammaledes, at nästan all lagen af huden indrickes, och huden til utseende blifwer hwit. Är sedan något öfrigt af lagen, så strpres det på de ställen, som til äfwentyrs kunna wara fäkige och hwaräst Alunet icke förut så wäl inbitit. Andre mänta dem på golfwet, i det de breda ut huden, och stryka Ålun därpå. Sedan lägga de huden tilhopa, och trampa hänne så länge, at hon dricker in lagen: åter öpna de hänne och stryka öfwer hänne andra gången, hwilket de göra, så länge något är igen af lagen. Efter alt detta skal huden hängas up til at torrkas, och inemot hon är torr, skal hon blötas up med spisöl, i synnerhet det, som redan är torrt. Sedan räckes hon ut med spaden, hwarefter hon widare hänges up at torrkas, och när hon är fulltorr, skal hon några resor swärtas, til dess hon blifwer rätt swart: så smörjes hon med talg, wrides och bultas med en klubba, så mycket som behöfwes, så är hon färdig. Til fårskinn tages et lod Alun för hwart skinn, eller som de äro stora til, och förfares med dem, som föreskrifwit står. ö 288. At barka Fårskinn. Lag antingen de nyss afflådde, eller ock ö ö torr-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun May 24 20:40:34 2026 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/klokagumma/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free