Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken - De dödas ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vatten hän mot Fiskar-Oluks rökiga kåta. Men Oluk hör till
de stora nåiderna. Han är från Enare skogar, och varenda
tand har han kvar den listige Oluk. Han kan förvända synen
på folk — eller vänder han vattnets lopp.
Det var också han, som stakat sin båt under gula valv
genom Kielijärvis villsamma kanaler upp för Köngämäs
strykande flod, till dess han hunnit Kummajokis hundrade
krökar, där det rök ifrån lapparnas kåtor. Nog visste Oluk
att gravöl stundade, han som såg mer än andra och hörde
röster från det mörka Saivo, där de döda bo. Slikt älskade han,
ty det gav mynt och brännvin, och härpå var icke brist bland
fjällfolket, när det kom ifrån havet. Nog visste han ock, vem
främlingen var, som låg där så blek uti pulkan. Men säga det
ville han ej för andra än Enare skogar och träskets tre
hundrade öar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>