Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken - De dödas ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så jag kommer fram! Bort med den svarta torven och de
skräpiga träden! Bort med er, ömkligt tarvliga buskar! Jag
vill ha svängrum! Här måste bli plats, ty här kommer jag!»
De ömkligt tarvliga buskarna säga ingenting, sucka bara
någon gång, när isen tränger på för vilt, och böja sig
ödmjukt under vattnets tryck. Men de lämna inte sin post.
»Vi stå på vakt för fosterjorden», säga de, »hellre dö än
vika.» De gripa fastare tag om torvor och tuvor, om lera
och stenar, och jorden håller dem kvar, så framt det ej är
videt som håller jorden. Sina grenar bjuder videt såsom skydd
emot isen, och med rötterna hindrar det vattnet att föra bort
jorden, som det är dess plikt att skydda. Envist och segt är
videt. Det dör på sin post.
Inte ett blad finnes kvar på de härdiga kämpar, som stått
där längst. De ha avgått med döden. Nej inte avgått. De
stå där än, kämpar ock efter döden, och deras söner, de fina
stänglar, som efter dem spira upp mitt i förgängelsen, lära
sig fädernas dygder: att strida och falla för plikten utan
all berömmelse. Ty vem sjunger videts lov? Icke gör
älven det eller sjön. »Se bara», säger det blanka vattnet under
höstens stilla dagar, »se bara huru fult det är!»
Och »se», säger älven. »huru underbart skön jag är.
Kummajoki heter jag och kommer från det land, där höga vita .
jättar bo tillsammans med små svarta bergtroll».
»Kummajoki», det betyder »den underliga älven». Och
underlig är den. Får den hand om någon, går färden än åt
norr och än åt söder. än åt öster och än åt väster. När man
skall åt öster, för stakaren båten åt väster, och vill man åt
söder, bär det av åt norr. Det är därför att Viros-Akka, till
vilken lapparna offrade. har sin heliga passe vid dess strand
och har förtrollat hela älven. så att man aldrig vet var man
är, ja så man blir yr i huvudet under Karenavares höjder och
aldrig tror sig nå fram till Köngämäs vatten. förr än just då
man är där.
Men ha stakarena starka armar och sätta en trollkniv
i fören, så nog går det, om lyckan är god, ty större är dock
ej Akkas makt. Man glider fram efter Köngämäs grunda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
