Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken - Vid Rounala kyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det fanns folk, som tittat in genom springan på dörren
och sett hur de gjorde: Den gamle herr Georg gav fråga på
fråga med boken i hand, och så många som kunde sökte svara.
En och en ibland, men stundom alla i korus. Längst från
dörren satt den nye prästen, som ingen förut sett, men som
skulle kommit från kungen. Han var mycket hög den där.
Hade rock av kläde, teg och nickade.
Det var själve Torneåprosten. den lärde magister
Johannes, som rest ända hit för att sköta omvändelseverket och
erfara, huru det hittills bedrivits av dominus Georgius, den
gamle Jukkasjärviprästen.
»Det är ett hårdnackat folk», var det utslag, som herr
Johannes Jonæ Tornæus fällde, då förhöret var slut och barnen
fått gå, blott lämnande ett par av föräldrarna kvar, de där
lyssnat men intet förstått av det nya. »Det är ett hårdnackat folk,
även de unga. Deras håg står nog än till de stumma avgudar,
och om den sanna läran sköta de föga. Hade min herr broder
förhört dem om deras trollkonster och om deras sätt att fånga sin
boskap och slakta den, torde de givit bättre svar. Det är som
den vise Syrach säger om dem, som umgås med boskap och
driva oxar med gissel, att de veta ej annat tala om än oxar.»
»Visserligen», svarade herr Georg, »men herr doktorn torde
dock hava förmärkt, huru några likväl beflitat sig om sina
kristendomsstycken. Vi hade den unga pigan, som höll bägge
händerna för ögonen och läste upp de tio Guds bud utan att
stappla. Så ock den unge lappen, som satt nära dörren, den
där visserligen ej läsa kunde i bok, men dock, medelst dessa ’
besynnerliga karaktärer, dem han å sin medförda bräda in-
skurit hade, sin catechismus väl lärt.»
»Jag har det nogsamt förnummit», sade visitatorn,
»desslikes att ett par andra av det unga folket något av sin
katekes hjälpligen lärt. Det kan om dem vara något hopp. Men
var jag dragit fram, haver jag, Gudi klagat, erfarit, att
det gamlaste folk, dem man icke med klubban mera vett kan
slå in uti skallen, de bliva i det förriga, quasi in sensu
communi et superficiali cognitione Dei[1]. Hoppas man dock,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
