Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken - Vid Rounala kyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gropar, som tyda på talrika gravar. Där ha de fått vila
och ro fjällens irrande söner runt kring sin multnade helgedom.
Där var det som Rounala kyrka stod mitt i den vildaste
vildmark. Där lade sig hundraden av Sames folk till ro.
Det var de dödas viskning, som hördes dit upp till bergets
topp, buren av Rounalaklockans ljud, klockan som ringer
alltjämt, fast malmen är borta, död även den.
Men på den tid ännu längre i fjärran, då lapparna kommo
från alla håll till den stora »skarböndagen», och prästen kom och
konungens fogde och rika borgare från Torneå stad, och Paava
och Amma med kvinnor och barn samt tandlöse Ukko och
listige Oluk, som rest i den vackraste pulkan efter vildaste
renen, då fanns ingen klocka än vid Rounala kyrka. Än
förnams vid högtiden ej sådant ljud, som drev vildmarkens
trolltyg på flykten.
Vad som då hördes kring kyrkan -— den minsta i Norden
— var blott lurviga hundars ilskna gläfs och skall, när de
slogos om avgnagda märgben, och vad man såg var knappast
mera än ett tjogtal rykande kåtor, som stodo på måfå i
skogen. Ty alla älskade platsen där inne kring elden och doften
från grytan denna smällkalla dag. Den föredrogs ock av
borgaren från söder med alla de lockande varorna, som skulle
bytas mot gråverk och stekar. Handeln var livlig, och
högljutt läxades borgaren upp för hans stora snålhet med supar.
Nog syntes då och då en pälshöljd gestalt med ett fång
av ris till eldens näring, eller en annan som från ställningen
framför kåtan hämtade mera kött till grytan. Grytan fick aldrig
bli tom, ty vad samlas man för kring kyrkan vid högtid
om ej för att äta. Men för övrigt var det stilla och tyst kring
vildmarkens kyrka.
Närmast denna stod den största bland kåtorna. Frän
den rök det ock. Men där bjöds på andlig spis åt det unga
släktet. Där fanns prästen, som hade förhör i den nya läran.
De gamla mindes en tid, då Maria var högsta gudinnan bland
kristet folk och då man offrade åt Sankte Per. Nu var det
ändring igen, och det väntades nya gudar. Nog var det om dem
de läste så flitigt i prästens kåta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
