Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken - Vid Rounala kyrka - Sokea Ani
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och folkom och tungomålom, ståndandes för stolen och för
lambena, klädd i snövit kläder och palmer i deras händer»?
De begrepo just intet av allt detta talet, och många längtade
efter vad som sedan komma skulle. Oluk hade trakteringen
med i kaggen, och brännvinet gick laget runt på gravbacken,
ett halvstop till alla, det var hedersam traktering, och de flesta
som sedan gingo in i kyrkan till dop och predikan och
nattvard voro redan ganska druckna.
Han gick där när allt var slut, den gamle böjde, gråe
prästen med boken i sin hand, när det redan började skymma.
»Kanske dock en, som anammat ordet», sade han. Och när
han satt där åter vid elden i kåtan hos den lärde doktorn.
voro hans sista ord på aftonen: »Ändock vill jag ej
övergiva detta folket. Jag vill ännu förmana detta avfälliga
släkte. Här ibland lappar vill jag ock ligga begraven, att
de skola stärka sin tro om de dödas uppståndelse, som jag dem
ofta inbillat[1] haver, att de skola igen med mig uppstå på den
yttersta dagen.»
Matti Tuuri, han som nått fram till kyrkan, när Ani
sjöng den underliga sången över de döda, han glömde den
aldrig, och när han åter lät skidorna föra sig hän över vida
vita fält, klingade den ständigt i hans öron! Han ville höra
den sången igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
