Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken - Sokea Ani
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lars Larsson var en bonde, som brutit sig mark och byggt
en rökstuga ej långt från Junosuando by där den stora
Torneälven styker fram med stilla lopp. Där rev han upp jorden
med sin ärjekrok, där svedjade han och pressade ut skogens
svarta must i tjärdalarna. Han handlade renstekar, hudar och
bällingar av lapparna, som drogo dit ned om vintern. Han
var en driftig och mångkunnig man.
Så när han går där omkring i skogen och bryter upp
stubbar till sin tjärdal, träffar han på underliga stenar, tunga
ofantligt. Han träffar på sådana 1 mängd, och han anar vad
det är. När han nästa gång flottar sin tjära till Torneå, visar
han dem för prästen, och prästen, som är den lärdaste man 1
hela Västerbotten, säger, att det är järn i de stenarna. Det har
Lars Larsson också trott.
Då fattar den bonden ett stort beslut. Han passar på, när
domaren och kungens fogde draga upp för älven och tar dem
med sig dit där stenarna ligga. Han ber dem pränta på ett
papper, att det är riktigt sant, och sedan begrundar han saken
några år.
Under dessa åren tänker han ut en plan och samlar ihop
rysligt med pengar. När hans pung är alldeles stinn, tar han
stenarna i en säck och väldig reskost med på tjärflotten. I
Torneå gör han upp med skepparen, som skall segla till
Stockholm — och så händer det oerhörda, att Lars Larsson reser
i väg ända till kungens stad.
Det var en resa väl ingen drömt om, den var så oändligt
lång med faror av alla slag, men med glans och härlighet på
slutet. Om den talade Lars Larsson sedan i hela sitt liv.
Han träffade inte kungen själv, ty kungen var alltid och
krigade, men han träffade andra mäktiga män, vilka skrevo
till kungen om hans upptäckt, som var nyttig för hela riket;
och när han omsider reste åter mot Norden, hade han med sig ett
brev på pergament, varpå stod präntat, att Lars Larsson för
de tjänster han gjort åt Sveriges rike av nåder fått
skattefrihet för sitt hemman för sig och sina efterkommande, så länge
världen stod.
Det var ingen i Torne dal utom prästen i Torneå, som var så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
