Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken - Sokea Ani
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nej, klockorna i den stora staden de kommo med musik
ifrån himlen», så tydde åtminstone Ani hans ord. Ja, ibland
när hon sedan var ute i skogen eller på vida fjället, tyckte
hon sig höra ända från konungens stad, huru det ringde och
ringde. Ty Lars Larsson hade berättat, att det kunde höras
många mil bort, och att om man gått långt, långt från staden en
söndag, så att man ej visste var den låg, kunde man bara
gåpå klockklangen, så hittade man dit.
»Men ni lappar och satansdyrkare», brukade han tillägga,
»få aldrig höra något sådant, ty det är bara till för kristet
folk såsom jag och prosten i Torneå.»
Ja, det var just detta Ani kunde tro. Hon och de andra
voro ju bara hedningar, som aldrig fingo höra sådant, bara
vindens tjut i fjällklyftorna, vargens ilskna läte, när han
härjade i renhjorden, lommens skri i träsken och trolltrummans
dova rassel, när nåiden skulle läsa i framtiden.
Men ändå hade hon, så hedning hon var, hört de där
klocktonerna, som kommit hennes hjärta att dallra. Det var
när Vuollaba predikat i hennes by om den kristna läran, han
som lärt läsa i bok av prästen. Varför voro de så grymma
mot honom och varför förföljdes han av nåiderna? Bara hon
hade fått lära litet mer av Vuollaba, den bäste man hon
någonsin sett!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
