Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken - Rounala klocka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men Herrans hus var stort och vackert med det spetsiga torn,
som givit staden sitt namn och ej hade sin like i hela
Västerbotten. När stapelns tvenne klockor ringde, samlades stadens
borgare med hustrur, barn och tjänstfolk att höra den vördige
prosten Johannes Jonæ Tornæus, som var vida berömd för sin
stora lärdom, och som rent och sirligt utlade dagens text från
den målade predikstolen eller förrättade tjänst vid det granna
altare, där Grapes och Mommas väldiga stakar av malm från
Kengis med många armar uppburo gula vaxljus, som lyste så
härligt, när vinterns mörker föll över staden.
Nu var det också vinter och dagarna korta, men herr
Johannes stod ej i stadens kyrka, ej heller satt han i sin prästgård
på andra stranden, där den ringa landskyrkan låg. Han satt
hos den rike borgaren Petrus Kenicius tillsammans med Olof
Helbom, som var stadens nye borgmästare, och Petrus Kenicius
bjöd på gott spanskt vin.
Den lilla kammare, vari dessa mäktiga herrar samlats, låg
uppe under taket, och utanför densamma var handelsboden med
varor av alla slag. En trång trappa på yttre sidan av husets åt
gatan vettande vägg ledde upp till den låga dörren; och i dag, då
många lappar kommit långväga ifrån, vandrade de flitigt upp
och ned mellan handelsboden och de stora strandbodarna, däri
borgarena förvarade sina lager av salt och de varor de inköpt av
landets folk.
Fast lapparna voro många och sutto väl ett dussin både i
boden och kammaren, gick handeln trögt, ty borgaren var snål
med suparna.
»En större puorist-kokse skall du giva mig, borgare»,
säger lappen; och boddrängen slår i. »Nej, den var inte stor! Och
så skall du giva mig vackra småvejsa.»
Nog har borgaren småvejsa, fast inte så många som lappen
vill ha. Syring och kritpipa granskar han noga och stoppar
dem sedan ned i barmen.
»En bra stek har jag tagit med mig åt dig, borgare»,
säger han. »Här har du den. Så vacker stek har du aldrig sett.
För den skall du giva mig suparna två.»
Men borgaren slår blott i en, och bägaren tömmes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
