Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken - Rounala klocka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»En till, borgare! Där har du bra kokkött.»
»Det var just ej så bra», säger borgaren, »magert och
dåligt.»
»Ja, när du var stinn på suparna, du, så kan jag vara stinn
på köttet också. Om du inte ger mig ännu en, och det en stor,
så går jag till en annan borgare.»
Jo, det hjälpte, och nu blir det mera fart i handeln.
Gråverk och hudar komma fram, men på hela partiet håller lappen.
Ett skinn säljer han då och ett skinn efter en timma. Då blir
det handelssup för vart och ett.
»Här är det vackraste gråverk du sett i alla dina dagar» —
och så sätter han tennstopet på disken. Borgaren slår i, och
sedan vill lappen gå.
»Nej, stanna en stund», säger prästen. »Du är ju Lauri från
Enontekis kapell. Det var ju du som skaffade Rounala klocka.
Låt borgmästaren höra. Han haver det aldrig hört.»
Lauri Valkeapää krusar och vill gå. Det var så länge
sedan, att han glömt alltihop. Han har mycket att göra vid
sjöbodarna och skall snart fara hem. Men prosten är både myndig
och envis. Lauris tunga har lossats allt mera under handelns
gång. Han kan inte neka till slut.
Men bäst torde vara, att jag själv berättar det mesta om
Rounalas klocka, ty lappen förtäljer på underligt sätt. Han
gör så många avvikelser och rör in så mycket, som inte hör
dit. För varje gång han berättar den händelsen, lägger han litet
till. Men litet sanning kommer då och litet då; och lägger man
ihop alla dessa små sanningar, så blir det en enda stor.
Peder Päiviä, som vi hört om förr — han som byggde
Rounala kyrka — var en ivrig kristen. Men en av hans
brorsdöttrars söner hette Matti Tuuri, och han var en hedning till kropp
och själ, när helst prästen och fogden voro utom synhåll. Och
så älskade han brännvinet, som gav honom kraft och mod. Det
dracks nog i stora mängder av alla både bönder, lappar,
borgare och präster, men Matti var värre än alla.
Mycket renar hade han — flera tusen — och han sålde
mängder av kött och hudar till Tromsö borgare, som mötte
vid Skibottens marknad. Många holländska blanka fick han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
