Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken - Rounala klocka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blommor över allt. När inte människorna ville pryda för de
döda, gjorde vår Herre det, och han hade gjort lika vackert
för hedningar som för kristna.
Men det värsta var, att där kommo dödingar fram från
skogen och ställde sig i vägen mitt framför kyrkporten. Ani
kunde se dem, fast hon var blind. »Det blir en svår kamp»,
sade hon, »men det går nog.» Så teg hon en bra stund och
stod alldeles stilla mellan Matti och Lauri, som skälvde i alla
leder, därefter gick hon fram igen. Dödingarna ville driva
bort henne, men då sade Anna: »I Faderns, Sonens och den
Helige Andes namn. Amen! Tag till fötterna! Tag till
fötterna!»
Då skulle man sett, vad det blev för en uppståndelse.
Dödingarna rusade in i skogen, så det knakade i björkarnas
grenar och kvistar, när de sökte rädda sig, kyrkdörrarna flögo
upp, och från kyrkan kom en storm, som blåste bort allt det
andra otyget. Korpar och kråkor, ganflugor, bromsar,
getingar och myggor flögo i väg emot norr med en svindlande fart.
Det blev ett vin och ett sus, ett brak och tjut efter dem, sä
att luften skälvde och björkarna i skogen böjde sig som av
en häftig vindil.
Och allt det här med dödingar och otyg av alla slag, med
buller och brak, storm och sus i skogen, vars make ingen
förnummit, skedde, fast det ännu ej var riktigt mörkt, blott för
de orden som Ani sade. Sådant är sällan hört.
Nu kunde alla komma in i kyrkan. Den var liten med
väggar av gråa stockar, och inga prydnader hade den annat
än underliga kors av grå vadmal, som man klistrat fast här och
där. Det var minnesmärken över de döda, som lågo där ute.
Och så stod Kristi kors bakom altarskranket, förstås, och där
hade Ani de båda lapparna att falla ned. Och mitt emellan
dem föll hon själv på knä samt grät och bad mycket länge. Och
medan Ani bad, fingo Matti och Lauri igen sitt förstånd. Då
fattade de, vad den blinda kvinnan sade. Då bådo även de
om förlåtelse och gräto - — och på detta sätt blevo de riktiga
kristna.
Allt det där fick prosten herr Johannes Tornzeus höra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
