Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken - En jordafärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
avhandling om denna sak, och sedan han med framgång
disputerat om sin thes med vällärda doktorer och magistrar, vart han
själv magister, och böndernas kyrka fick annan ålder.
Gammal var den ju i alla fall. Det kunde man för resten
se på rappningen, som fallit in och på stenarna, som höllo på
att falla ut. Men bönderna tyckte, att när den stått så många
hundra år, så kunde den orka stå litet till, och därför fick den
ock stå litet till.
Det kan antagas att doktorn och prosten herr Johannes
Jonæ gjort inkast mot detta allmogens betraktelsesätt, men au
gjorde han det ej mer, ty han hade farit hädan, gammal och
mätt av leverne. Han låg kall och stel i prästgården på
Björkön, och över den döde hölls stor klagolåt.
Prostinnan blev sjuk av sorg. Hon låg i sin säng och grät,
döttrarna gräto, alla fruar från staden kommo och gräto, och
sedan kommo alla kvinnor in från landet och gräto. Borgare
och bönder gräto. Och därtill hade de skäl, ty prosten var en
mäkta lärd man, men också en mäkta god man. Det var fullt
av folk i prästgården flera dagar i rad. Alla skulle de
beklaga sorgen.
Men alla skulle de ock dricka ett glas — eller flera — till
den dödes ära. Där stodo borden fulla med franskt vin och
spanskt vin till borgarena och de yppersta fruar, öl och
brännvin åt det gemena folket. Där funnos stora kannor av tenn,
stånkor och stop, silverbägare, tumlare och kosor, och de
tömdes flitigt dag efter dag. Alla drucko de till den. dödes ära,
och man trugades att ära honom. Prostinnan låg i sängen och
»persuaderade», och om det ej gjorde tillräcklig verkan på
förnämligare gäster, steg hon upp och persuaderade. Ingen gick
därifrån utan att vara väl förplägad; ty det var ett
hederligt hus.
Så bjöd man gäster till begravningen, och det trycktes brev
med breda sorgkanter. De sändes till ämbetsbröder och andra
ståndspersoner på en omkrets av femtio mil samt till
förnämligare bönder i den närmare trakten. De skulle bjudas och de
skulle giva svar från Kalix och Luleå, Piteå och Umeå, från
Uleåborg, Karleby och Vasa, från Enontekis och Jukkasjärvi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
