Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken - En jordafärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det kunde inte gå fort. Herr prosten stod därför lik i runda
månader två, innan begravningsklockorna ljödo.
Men tiden behövdes ock för allt, som till dess skulle
uträttas. Alla i Torneå stad, som voro förfarna i lagning av mat
och bryggning av öl, voro uppbådade. Och så snart detta
anständigtvis kunde ske, steg prostinnan själv upp för att jämte
döttrarna regera i kök och brygghus bland grytor, pigor och
kastruller. Där bearbetades hela renar, massor av skinka från
Lübeck, korv som stoppats i hemmet, fåglar, laxar, sikar och
gäddor utan tal, och från skutan, som kommit från Stockholm,
fördes upp viktualier och ankaren med vin, väl så många. Hela
staden och landsbygden med gingo och tänkte på döden, d. v. s.
på mat och dryck.
Det kunde tyckts, att Torneå stad och landsbygd haft nog
av begravningen i och för sig, men till denna märkvärdiga
tilldragelse sällade sig en annan fast otrolig. Med ett skepp från
Stockholm hade kommit trenne lärda och förnäma fransmän
för att skåda land och midnattsol, lappar och renar, snö och is.
De hade anbefallningsbrev från själva riksdrotset. Dem måste
man visa all upptänklig ära i den lilla staden, och då de
anlände tre dagar efter dödsfallet, kunde dem ju ej större heder
vederfaras än att de bjödos på den stora begravningen.
I avvaktan på denna foro de upp till Torne träsk, där de
funno världens ände, och då de alltså ej kunde komma längre,
reste de åter och kommo lagom dill den stora tilldragelsen, till
vilken de dock borde ordentligen och mera eftertryckligt
inbjudas.
Magister Olaus Gran, som var befryndad med den döde,
hade rest upp från Piteå för att bestrida värdskapet. Han
var särskilt lämplig härtill såsom den världsligaste bland alla
de andliga. Han hade börjat som hovmusikus hos hennes
majestät Fröken, så hade han varit legationspredikant och lärt sig
franska, varefter han varit lektor i Härnösand, där han gift sig
med jungfru Steuchius, en dotter till själve superintendenten.[1]
Två nätter satt han uppe för att skriva bjudningstalet, och
en natt använde han för att lära sig det utantill. Först tänkte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
