Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken - Sirma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Köngämä älv. Muonioälven föddes, när vattnen förenades, och
»Enon-tekiö», som på svenska kan uttydas »älvgörare», blev
platsen för den lilla gråa kyrka, där Sirma var satt att
förkunna livets ord. Där bodde han och prästfrun ensamma och allena
1 den ödsliga öknen. Långt i fjärran sågo deras ögon låga
blåa åsar, men runt omkring sig funno de blott jämna marker
täckta med björkarnas legioner, en och annan tall, som stod lik
ett spöke i den ljusa grönskan, myr invid myr och så vatten,
vatten, vatten, som flöt och porlade, till dess vintern kom och
sade »tyst och sov!» samt lade det vita täcket över.
Då först kommo fjällens söner, då kommo domare och fogde
samt borgarena från Torneå stad med all sin köpenskap, då rök
det från kåtorna, då klingade kyrkans klocka, då blev det liv
i de döda markerna mer än kring Rounalas tempel, ty
Enontekis hade besegrat lapparnas kristna helgedom. Men det
dröjde.
Rounala gamla kyrka. hade blott fattiga lappar till
beskyddare, men Enontekis hägnades av hans Kungliga Majestät
av Sverige, som var väldigt stark och tog land efter land. Det
var klart, att Kungl. Majestät skulle segra till slut och
Enontekis stiga i makt och glans. Foro de ej dit de envetne lappar,
kunde de ej gifta sig, de kunde ej döpa sina barn — och kunde
ej heller betala sin skatt. Men gjorde de ej detta, var Kungl.
Majestät efter dem med fogdar, länsmän, tolvmän och skickare,
som foro i pulka eller åkte på skidor lika snabbt som fjällens
söner. Det var ej lätt att komma undan eller göra uppror,
fast Sirma stod på folkets sida i striden.
Men Rounala gamla silverklocka den hade gjort uppror.
Den ville inte ringa på det nya stället, och den kunde inte
Kungl. Majestät med all sin makt få någon bukt med. Den
var som förtrollad, så hade ju redan Johannes Torneus förtalt.
Den hängde där visst i den gråa stapeln, men den hängde och
teg eller lät förgrymmad och arg, när någon okynnig lapp-pojke
drog uti linan. Kungl. Majestät fick sända en ny, men det var
ingen klang i den klockan. Den lät både hes och gäll liksom
Sirma själv, när han talade livets ord.
Ty Sirma var ej heller på sin plats. Hans hjärta var med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
