Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första boken - Sirma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de andra lappar långt uppe på Rounala kyrkplats. Och när
lapparna envisades och inte ville komma till Enontekis, utan
fortfarande samlades vid Rounala på själva »kungsböndagen»,
tyckte prästen, att han gärna kunde resa till dem och predika.
Men saken blev anmäld för konsistorium, och Sirma fick plikta
för att han rest bort ifrån sin församling under en så stor helg.
Sirma ville påstå, att han just rest till sin församling,
men konsistorium resolverade, att församlingen var där kyrkan
var, och när Sirma tyckte det vara orättfärdigt, att han skulle få
plikta, emedan han predikat för folk och inte för tomma
bänkar, svarade konsistorium, att överheten befallt det, och
överheten är av Gudi.
Nästa böndag predikade Sirma i Enontekis, men där
kommo inga lappar. Då anmälde han saken för konsistorium, och
lapparna fingo plikta 30 daler. Så skedde gång på gång. Han
anmälde dem, och de fingo plikta, men inte kommo de till
kyrkan för det. Sirma undrade om de gjorde rätt eller orätt.
Följden blev, att Sirma hade ganska ledigt. Han använde
tiden till att fiska och jaga ekorrar. Han reste till Norge med
en hel last gråverk. Det tyckte han vara mera bevänt med än
att föra kyrkböckerna. Härför blev han anmäld, och prosten
Anzelius kom upp för att göra visitation. Sirma hade inga
kyrkböcker alls. Han visste inte, huru de skulle se ut, sade han.
Prosten Anzelius, som var en fridens man, visade huru det
skulle gå till, men Sirma kunde ej begripa, förr än prosten
lagt upp dem allihop själv. Då begrep han. Prosten reste, och
Sirma var glad.
Nu hade han ledigt igen och började jaga. Ekorrar fick
han i massa. Han tog ripor i snara, han satte t. o. m. efter
vargen, och sedan for han med de frusna fåglarna och de grå
skinnen till Norge i sällskap med sina landsmän. Han hade
nog kapellanen, salig Johannes, i minne, vilken »blivit
övertygad om handel», och som gömt sig hos Wargii änka, men hän
tänkte att det skulle väl gå, och han kunde väl predika 1 Norge,
där han hade sitt folk.
Men konsistorium fick veta, vad han gjort, och nu blev
det annat av. Både Sirma och lapparna stämdes att möta den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
